13 sätt att säga grattis på

I dag fyller min gode vän Wabo 30 år. Jag hittade hela 13 sätt att gratulera honom på. Tänk vad man kan göra i dessa moderna tider! Här är listan:
SMS
MMS
E-post
Windows Live Messenger
Filöverföring
Vykort
Telefon
IRL
Bluetooth
IR
Facebook-loggen
Facebook-mail
Bloggen på mattiasw.com

I torsdags

I torsdags var Olle och jag på Dustin Digital Expo, Dustins årliga IT-mässa. Det var som vanligt en trevlig upplevelse. Vi pratade med representanter för olika företag inom IT-branschen, tittade på nya produkter och deltog i så många tävlingar som möjligt. Förra året lyckades jag vinna en iPod Touch men i år blev det inget, varken för mig eller för Olle.

Efter ett konditoribesök på Upplandsgatan tillsammans med Mike the Man, John-Robin och den förstnämndes vän Andreas. Sedan bjöd John oss på middag på en bättre restaurang varpå vi gick till Medborgarplatsen för att se Perssons Pack på Debaser. Där anslöt Erik.

Perssons Pack på Debaser, som sagt. Den här spelningen var olik alla andra Perssonspelningar jag varit på tidigare. Ljudet var överlägset allt jag tidigare hört med Persson. Debasers proffsiga scen och högtalare slår naturligtvis ljudmässigt de andra ställena jag sett bandet på (Bygdegården i Delsbo, Forsparken i Alfta, Klara Hall i Enköping, Två lingon & blåbär i Västerås, Torön utanför Järvsö, Katalin i Uppsala och Tantogården och Stacken/Nalen i Stockholm). Det lät väldigt rent och bra. Persson själv bidrog förstås också till detta, han sjöng ovanligt bra den här kvällen. När bandet inledde med Hemma så blev jag klart överraskad. Inte av låtvalet men av hur bra den var jäfört med tidigare. Det här var verkligen en klockren version med klockrent ljud. En låt som jag annars brukar tycka att de inte ska spela alls var faktiskt en av de bästa på hela kvällen.

Det var inte bara ljudet som var bättre utan även publiken. En gyllene regel på Perssons spelningar är att hålla sig en bra bit bort från scenen. Där framme är överförfriskade medelålders män och kvinnor som skrålar med i låtarna och dansar vilt med ölglas i händerna. De spiller öl på dig, de trampar dig på tårna, de armbågar dig, de trycker dig hit och dit. Det är helt enkelt en väldigt oangenäm upplevelse att vara för nära scenen vanligtvis. Så var det verkligen inte den här kvällen. Folk var i allmänhet lugna och städade. Många sjöng med och rörde sig till musiken men utan att bete sig som vikingar på bärsärkargång. Att det var en kväll mitt i veckan kan ha bidragit till detta men å andra sidan har det inte hindrat pubilken från att vara hopplös tidigare.

Bäst den här kvällen: Hemma, Stenad i Stockholm och Tusen dagar härifrån. I båda de två sistnämnda reste sig håret på mina armar, och då är Tusen dagar ändå en låt som jag hört just tusen gånger. Jag tycker att vissa låtar ska framföras så trogna originalet som möjligt för att publiken ska kunna vara delaktig och sjunga med. I Tusen dagar blev det verkligen så. Däremot i Sångare utan orsak, som jag tycker ska vara en sådan låt, funkar det inte eftersom Persson tycks ha glömt texten. Visst har han ändrat texten i den här låten tidigare, men nu försvinner fina formuleringar och ersätts av sånt som sjungs på andra ställen i låten. Hur som helst, det här måste vara den bästa Perssons Pack-spelning jag har sett.

Mike the Man har varit hos mig ett antal dagar efter en längre vistelse i Vancouver. Tillsammans såg vi två matcher på tv med Vancouver Canucks. Det blev förlust i båda men Canucks är ändå klara för Stanley Cup. Det ska bli roligt att följa slutspelet. Tack ESPN America!

Christian Mickelsson blev klar för Sirius i torsdags. Han har spelat i Sirius tidigare men har de två senaste säsongerna varit i Edsbyn. På anfallssidan har det skett ytterligare två stora övergångar den senaste tiden. Tomas Knutsson går från Örebro till Vetlanda och Christoffer Edlund från Vetlanda till Sandviken. Därmed har tre av elitseriens fyra främsta målskyttar bytt klubbadress. Sirius har inte kontrakt klart med Alexander Mayborn, Viktor Broberg och Rolf Larsson. Beror detta på att Sirius förhandlar med andra anfallare eller på att de nuvarande anfallarna har andra alternativ som de tittar på. På Sirius Bandys hemsida spekuleras det bland fansen. Ryktena kretsar kring Patrik Nilsson och Sergej Lomanov Jr. Det är två av världens bästa spelare. Personligen tror jag inte att vi kommer få se någon av dem i Sirius nästa säsong.

Bandystaden

Bandyfinalen 21 mars 2009 var den 19:e i rad att spelas på Studenternas IP i Uppsala. Det är en fest av stora mått. Inte bara matchen utan hela arrangemanget, allt runt omkring. Att matchen, för andra året i rad, spelas på en lördag gör att det blir ännu festligare. Jag hoppas att man fortsätter med det.

Jag har varit 15 bandyfinaler i rad. 1994 var jag på klassresa med min högstadieklass och missade därför Västerås-Vetlanda det året. För mig är bandyfinaldagen en högtidsdag, som jag inte skulle byta bort i första taget.

Västerås slog Edsbyn med 5-4. Edsbyn är fortfarande ett bättre lag än VSK men finalen avgörs i en match och VSK var bäst när det gällde. Rättvist. Edsbyns dominans är därmed bruten efter fem raka finalsegrar. Fem raka är ett mycket imponerande facit, Edsbyns IF har verkligen gjort något stort. För övrigt kan man konstatera att de enda två elitserielagen med hall den här säsongen möttes i finalen. Det är ingen slump. Att kunna träna under perfekta förhållanden jämt är självfallet en stor fördel.

Bandyfinalen kommer spelas i Uppsala till och med 2012, sedan är det öppet. Stockholm är tillsammans med Uppsala den hetaste kandidaten. Att flytta finalen från Uppsala tycker jag vore dumt. Allt behöver inte ske i Stockholm. Bandystaden Uppsala är en utmärkt arrangör. Hela staden färgas av bandy under finalhelgen. I Stockholm skulle evenemanget passera obemärkt förbi de flesta, skulle jag tro. Det pågår just nu en enkätundersökning på Svenska bandyförbundets hemsida. “I vilken stad tycker du att SM-finalerna ska spelas?” lyder frågan. 5676 har svarat Uppsala, 95 Stockholm, 111 Göteborg, 76 annan stad. Jag är rätt säker på att det finns ett stort stöd i Bandysverige för att behålla och fortsätta utveckla finalhelgen i Uppsala.

Nu är det ett år kvar till finalen 2010. Får vi se Sirius där? Det är inte omöjligt, det beror på vilka spelare klubben lyckas värva. Västerås och Sandviken har ett antal unga spelare och kommer vara ännu bättre nästa säsong. Edsbyn laddar om och lär vara revanschsugna. Hammarby har många klasspelare men behöver nog få ordning på ekonomin för att kunna behålla dem. Vänersborg kommer ha hall till nästa säsong och verkar vara igång och värva friskt. De kan knappast nå finalen, men blir säkert bättre än de var i år. Sen har vi lag som Vetlanda, Bollnäs, Broberg och Villa, som inte kan gå till slutspel allihop men ett par av dem lär vi se i kvartsfinal 2010.

Avslutningsvis, IK Sirius gick i går upp i Superligan! Då pratar vi inte om bandy längre utan innebandy. Grattis! Jag lovar härmed att gå på minst en innebandymatch nästa säsong, för första gången i mitt liv. Första gången jag ser elitinnebandy alltså, Korpen räknade jag inte nu.

Åttatusenniohundrasjuttiofem

Åtta tusen nio hundra sjuttio fem! Alltså 8975 om man skriver det med siffror! Så många människor var det i publiken i dag när Sirius och Edsbyn möttes i den fjärde semifinalmatchen. Årets bästa publiksiffra i svensk bandy. 1500 åskådare mer än i VM-finalen mot Ryssland i Västerås i början av året. Tack alla upplänningar (och hälsingar) som kom till matchen i dag! Det här var mäktigt!

Sveriges bästa bandylag, Edsbyn, vann ganska enkelt i dag men Sirius faller verkligen med flaggan i topp. Laget har gjort en helt fantastisk säsong. Jag kan inte nog hylla spelarna i truppen, det har varit en fröjd att följa er! Sirius har etablerat sig som ett topplag och det känns som att det kan bli ännu bättre nästa år. Framförallt handlar det om att behålla nuvarande spelartrupp men visst vore det fint med ett par förstärkningar? Ska det bli final 2010 så behövs det. I UNT i dag skrivs att målskytten Christian Mickelsson kan vara på väg tillbaka till Sirius från Edsbyn. Lyckas man också behålla Mayborn så ser det mycket bra ut framåt. Och så hoppas jag att Göran Rosendahl gör en säsong till i blåsvart.

Om en vecka spelas finalen på Studenternas IP. Dagens match var en försmak på det. Minst 20.000 personer borde det bli i publiken då och jag vågar nästan lova att svenska mästarna 2009 kommer heta Edsbyns IF, för sjätte året i rad.

Under jord

Vi åkte till Edsbyn för att stötta vårt lag i kväll. Det blev förlust med 7-2. Vi samåkte och ställde en bil på Willys tomma jätteparkering. Bra för miljön men 350 kronor i parkeringsböter.

Men det finns de som har det värre. 16 döda i Tyskland efter ännu en dödsskjutning på en skola. Visst kan man skärpa vapenlagarna, men man kommer aldrig kunna skydda sig helt och hållet mot skoningslösa våldsmän som hamnat fel i livet. Det är djupt tragiskt att dessa unga människor har mist sina liv i dag. Människor som hade hela livet framför sig ska istället hamna under jord. Så fruktansvärt meningslöst.

Videoklipp från matchen

Jag älskar att ha fel!

Jag hade fel! Det finns ett lag i bandysverige som kan slå Edsbyn borta. Det finns ett lag som klarar att försvara sig mot Edsbyn med tre man på utvisningsbänken samtidigt. Det finns ett lag som orkar spela tre matcher och två förlängningar på fem dagar och hålla jämna steg med Edsbyn. Det finns bara ett lag, och det laget heter IK Sirius.

Skrev jag verkligen det jag just skrev? Ja, det gjorde jag. Wow, jag älskar att ha fel!

Superlördag

Superlördag, så kallade UNT lördagen den 7 mars 2009. Almtuna spelade playoff 2 mot Växjö och Sirius spelade semifinal mot Edsbyn. Min lördag kan man nog också kalla superlördag.

Först jobbade jag på lantbruksauktionen på Ryssjö gård. Jag skriver protokoll på Carlsson Rings auktioner. Det är en ganska krävande arbetsuppgift och man känner sig alltid trött när auktionerna är slut men det är också väldigt roligt att komma ut på gårdarna och träffa folk. Lantbruksauktionerna är på väg att försvinna. Det blir färre för varje år. När jag började, våren 1999, hade vi 16 auktioner. Nu, tio år senare, har vi fyra. Man kan väl säga att det är försäljning på internet som har tagit stora marknadsandelar från auktionerna. Det är förstås både smidigt och billigt att sälja sina maskiner och redskap på internet så det är förståeligt att många väljer den vägen. Det som är tråkigt är att den sociala biten försvinner. Massa människor som samlas på en plats och umgås. För auktioner handlar om så mycket mer än bara försäljning av varor. Jag tror inte att någon vill att auktionerna ska försvinna, men det är dit vi är på väg.

På eftermiddagen var det dags för bandy igen. Sirius spelade semifinal, för första gången på 15 år. Efter att på ett rättvist och förtjänstfullt sätt slagit ut Vetlanda i kvartsfinalen ställdes Sirius inför den omöjliga uppgiften att ta sig an svenska mästarna, Edsbyns IF. Sirius klarade 3-3 vid full tid, men i förlängningen avgjorde Edsbyn och vann den första matchen i bäst av fem. Inför slutspelet skrev jag här i bloggen “Vetlanda ska Sirius slå, så känns det, men kan de rubba The big red machine? Knappast troligt. Men de kan nog skaka dem lite”. Nu är vi där. Vetlanda är utslagna och Sirius pressade Edsbyn till förlängning. Men nu är det nog slut. För vem kan slå Edsbyn borta på Ön? Ingen. Och vem kan slå Edsbyn i finalen på Studenternas IP tredje lördagen i mars? Ingen. Jag låter nog uppgiven men det är jag inte. Sirius kommer kämpa i de två återstående matcherna och Edsbyn kommer inte få en enkel resa till finalen. Att Sirius åker ur i semifinal mot de fem senaste säsongernas mästare är inget att skämmas över. Sirius gör sin bästa säsong sedan forntiden, och förra säsongen var laget bara en hårsmån från att åka ur högsta serien.

Det roligaste av allt är kanske ändå publiken på Studenternas. Eller vad sägs om dessa publiksiffror i slutspelet: 3852 (2-1 mot Vetlanda), 5045 (5-1 mot Vetlanda), 4761 (3-4 mot Edsbyn). Även i grundserien hade Sirius höga publiksiffror. Jag har varit med om det tidigare, i början av 1990-talet, men när man under 2000-talet har varit på många matcher med runt 500 åskådare så har det varit svårt att tro att det någonsin ska hända igen. Nu lever Uppsala upp till devisen Bandystaden på riktigt!

Almtuna vann mot Växjö men den matchen hade jag inte möjlighet att se på grund av att den krockade med bandyn. Min superlördag fortsatte istället med en resa till Västerås, där jag tillsammans med Erik, Olle och Emelie gick på en spelning med Perssons Pack på Två lingon och blåbär. Per Persson och hans band är verkligen i högform. Stärkt av framgångarna med nya plattan Öster om Heden gick han upp på scen och gjorde ytterligare en kanonspelning. Stenad i Stockholm och Bröllopsdag, tycker jag var de låtar som gjorde störst intryck den här kvällen. Publiken på Packets spelningar är i regel något äldre än jag och betydligt mer berusade. Det är nästan omöjligt att stå längst fram på en spelning med Perssons Pack. Folk röjer helt enkelt, gärna med ölglas i handen. De dansar vilt och de lutar sig bakåt för att få kraft när de skriker med i låtarna. Man får dock inte låta detta förta glädjen med att se Persson live. Det är bara att flytta sig till en ny position om man får en armbåge i bröstet av någon av de buffliga, överförfriskade fansen. “Persson har alltid varit bättre än sin publik”, läste jag någonstans. I viss mån kan jag hålla med, men jag tycker samtidigt självfallet att man ska få ha roligt när man är på konsert.

I fäders spår

I söndags åkte jag Vasaloppet för första gången. Jag bestämde mig för att göra det för ett drygt år sedan och borde ha använt det året till att träna. Tyvärr låter jag inte så sällan bli att göra saker som jag bör göra, och så blev det med det här. I slutet av januari var jag, Wabo och Olle på ett träningsläger i Åsarna som arrangerades av vasaloppskungen Jan Ottosson. En vecka senare åkte vi Harsa Ski Maraton för att seeda upp oss till ett bättre startled. I övrigt har jag åkt några gånger i Uppland men alldeles för få. Jag borde ha tränat armstyrka och kondition och åkt rullskidor mycket mer än jag har gjort. Två veckor före Vasaloppet blev jag sjuk och lyckades vara det in i det sista. Men ingenting kunde hindra min start.

Klockan 7.56 på söndagmorgonen sprang en stressad nummer 10030 in i sitt startled efter en minst sagt kaotisk morgon. Jag hade då lyckats ta med mig nycklarna till stugan vi hade hyrt som skulle ha lämnats in, jag hade slängt upp min väska med innehållande nummerlapp i en lastbil, jag hade fått lov att äta en snabbfrukost i bilen på grund av tidsbrist och när väl starten gick visade det sig att jag hade glömt snöra pjäxorna ordentligt (åtgärdade detta efter 30 km). När jag gled iväg bland alla de tusentals åkarna tänkte jag “nästa år kommer jag tillbaka hit och gör allt rätt”. Första backen är en pina. Det är föga upplyftande att se skylten “Mora 88″ och har varit ute i spåret i typ tre kvart. Men sedan lossnade det och det jag upplevde inte att det var trångt någonstans efter Smågan. Däremot höll jag på att svälta ihjäl efter Smågan men som tur var blev jag räddad av Olle som när han svischade förbi mig gav mig några bitar av hans energy bar. Sedan gick det bra. Det är viktigt att man tar sig tid att stanna och äta och dricka i kontrollerna, man behöver verkligen det. Jag åt och drack som aldrig förr och lär inte ha gått ner de 3,6 kg som det sägs att vasaloppsåkaren i snitt tappar under loppet.

90 km är långt. Under de första två milen visste jag inte om jag skulle klara hela loppet, men efter Mångsbodarna kändes det självklart. Då var det bara att åka. Mellan Risberg och Evertsberg åkte jag och pratade med en apotekare från Lerum, vilket var bra för jag hade tappat tempo innan hon kom ifatt mig. Efter Evertsberg gällde det att ta rätt ryggar, att lägga sig bakom någon som åker lite, lite snabbare än du egentligen vill göra. Ett annat knep är att inte läsa avståndet till Mora på skyltarna utan fokusera på hur långt det är till nästa kontroll.

När jag hade åkt igenom kontrollen i Hökberg såg jag att klockan var 16. Det betydde att jag var tvungen att åka de två sista milen på två timmar för att klara en tid under tio timmar. Det var nog vad jag behövde då, för det gjorde att jag kämpade på. Jag valde tuffa ryggar och när jag kände att krafter fanns åkte jag vidare på egen hand och letade upp en ny rygg. 1.49 tog de sista två milen och tiden blev därmed 9.49.

Jag hade bra skidor. Perfekt fäste och godkänt glid. Det fanns spår hela vägen och temperaturen höll sig på minus. Det snöade på slutet, men trots att jag körde på tejp fick jag inte problem. Glidet blev sämre men det gjorde inte så mycket. Förutsättningarna den här dagen var helt enkelt mycket goda för att genomföra ett vasalopp.

Vi var tio personer i stugan och vi hade ett par trevliga dagar tillsammans före loppet. Det var synd att Wabo var för sjuk och inte kunde åka och att Steew som kämpade tappert för att klara repen tvingades bryta i Hökberg på grund av problem med en fot. En eloge får jag ge till Erik som dels kunde svara på frågor om loppet, dels fixade sicklingen av mina skidor och framförallt var stabil och redde ut det kaos jag skapade på vasaloppsmorgonen. Ett stort tack också till Frida, Kajsa och Wabo som tillsammans med Erik körde bilarna och tog hand om oss när vi gick i mål.

Kommer jag åka igen? Ja.

Fantastisk säsong av Sirius Bandy

Emelie och jag har sett Sirius slå IFK Motala med 4-1 i kväll. Sirius klarade därmed tredjeplatsen i bandyns elitserie och är säsongens överraskningslag. Förra säsongen var de ytterst nära att ramla ur högsta serien och i år är de ett topplag. De har hittat ett vinnande spel och verkar ha bra harmoni inom laget.

Så här bra har Sirius inte varit sedan Sergej Lomanov lämnade klubben i mitten av 1990-talet. Under Sigges tid gick Sirius som bäst till semifinal. Som lag betraktat tror jag faktiskt att Sirius är bättre nu än då. Då spelade världens bäste i Sirius, men nu har man ett mycket jämnare lag. Även om ingen spelare i dagens Sirius kan mäta sig med Lomanov så är Andreas Eskhult en stjärna. Han kan göra fantastiska saker med bollen och är en otroligt skicklig framspelare.

Sirius valde att möta Vetlanda i kvartsfinalen. Om de vinner får de med största sannolikhet spela semifinal mot Edsbyn, de fem senaste årens mästare. Vetlanda ska Sirius slå, så känns det, men kan de rubba The big red machine? Knappast troligt. Men de kan nog skaka dem lite. Det blev trots allt 4-4 när lagen möttes för en vecka sedan.

Hur som helst, jag måste nog vara så feg att jag tippar Edsbyn-Västerås i final och jag har svårt att tro att Västerås ska kunna rå på svenska mästarna på Studenternas 21 mars. Oavsett hur det går för Sirius i slutspelet så är jag mer än nöjd. Det här var bättre än jag hade vågat drömma om inför säsongen.

Hört på läktare: “Du kan sälja din heder men du kan aldrig köpa tillbaka den”.

Ibland är en dröm det finaste man har

Ibland är en dröm det finaste man har. Det finns ett antal bloggar med det namnet, såg jag just genom en sökning på Google. Håkan Hellström sjöng det i går på Uppsala Konsert & Kongress. Det och massa annat. Han är en mycket bra liveartist. Han har hur mycket energi som helst, verkar det som. Ingen större skillnad nu mot när jag såg honom 2001. Han älskar publiken och publiken älskar honom, det är en lyckad kombination.

Man kan ha känslomässiga relationer till låtar och jag märkte att jag har det till vissa av Håkan Hellströms. Inget djupt eller starkt men vissa låtar fick mig att i tanken återvända till det tidiga 2000-talet.

Perssons Packs platta Öster om Heden har varit ute i tre dagar nu och jag måste väl kommentera min vadslagning i mitt inlägg från i tisdags. Jag satte hundra kronor på att ingen recensent skulle ge albumet sämre än 4. Som tur var satte ingen emot för då hade jag förlorat. Skivan fick 3 av Expressen. Men i övrigt gav de stora tidningarna följande betyg:
Svenska Dagbladet 5/6
Dagens Nyheter 4/5
Dagens Industri 4/5
Aftonbladet 4/5