Archive for the ‘Musik’ Category

I torsdags

Monday, April 6th, 2009

I torsdags var Olle och jag på Dustin Digital Expo, Dustins årliga IT-mässa. Det var som vanligt en trevlig upplevelse. Vi pratade med representanter för olika företag inom IT-branschen, tittade på nya produkter och deltog i så många tävlingar som möjligt. Förra året lyckades jag vinna en iPod Touch men i år blev det inget, varken för mig eller för Olle.

Efter ett konditoribesök på Upplandsgatan tillsammans med Mike the Man, John-Robin och den förstnämndes vän Andreas. Sedan bjöd John oss på middag på en bättre restaurang varpå vi gick till Medborgarplatsen för att se Perssons Pack på Debaser. Där anslöt Erik.

Perssons Pack på Debaser, som sagt. Den här spelningen var olik alla andra Perssonspelningar jag varit på tidigare. Ljudet var överlägset allt jag tidigare hört med Persson. Debasers proffsiga scen och högtalare slår naturligtvis ljudmässigt de andra ställena jag sett bandet på (Bygdegården i Delsbo, Forsparken i Alfta, Klara Hall i Enköping, Två lingon & blåbär i Västerås, Torön utanför Järvsö, Katalin i Uppsala och Tantogården och Stacken/Nalen i Stockholm). Det lät väldigt rent och bra. Persson själv bidrog förstås också till detta, han sjöng ovanligt bra den här kvällen. När bandet inledde med Hemma så blev jag klart överraskad. Inte av låtvalet men av hur bra den var jäfört med tidigare. Det här var verkligen en klockren version med klockrent ljud. En låt som jag annars brukar tycka att de inte ska spela alls var faktiskt en av de bästa på hela kvällen.

Det var inte bara ljudet som var bättre utan även publiken. En gyllene regel på Perssons spelningar är att hålla sig en bra bit bort från scenen. Där framme är överförfriskade medelålders män och kvinnor som skrålar med i låtarna och dansar vilt med ölglas i händerna. De spiller öl på dig, de trampar dig på tårna, de armbågar dig, de trycker dig hit och dit. Det är helt enkelt en väldigt oangenäm upplevelse att vara för nära scenen vanligtvis. Så var det verkligen inte den här kvällen. Folk var i allmänhet lugna och städade. Många sjöng med och rörde sig till musiken men utan att bete sig som vikingar på bärsärkargång. Att det var en kväll mitt i veckan kan ha bidragit till detta men å andra sidan har det inte hindrat pubilken från att vara hopplös tidigare.

Bäst den här kvällen: Hemma, Stenad i Stockholm och Tusen dagar härifrån. I båda de två sistnämnda reste sig håret på mina armar, och då är Tusen dagar ändå en låt som jag hört just tusen gånger. Jag tycker att vissa låtar ska framföras så trogna originalet som möjligt för att publiken ska kunna vara delaktig och sjunga med. I Tusen dagar blev det verkligen så. Däremot i Sångare utan orsak, som jag tycker ska vara en sådan låt, funkar det inte eftersom Persson tycks ha glömt texten. Visst har han ändrat texten i den här låten tidigare, men nu försvinner fina formulering och ersätts av sånt som sjungs på andra ställen i låten. Hur som helst, det här måste vara den bästa Perssons Pack-spelning jag har sett.

Mike the Man har varit hos mig ett antal dagar efter en längre vistelse i Vancouver. Tillsammans såg vi två matcher på tv med Vancouver Canucks. Det blev förlust i båda men Canucks är ändå klara för Stanley Cup. Det ska bli roligt att följa slutspelet. Tack ESPN America!

Christian Mickelsson blev klar för Sirius i torsdags. Han har spelat i Sirius tidigare men har de två senaste säsongerna varit i Edsbyn. På anfallssidan har det skett ytterligare två stora övergångar den senaste tiden.  Tomas Knutsson går från Örebro till Vetlanda och Christoffer Edlund från Vetlanda till Sandviken. Därmed har tre av elitseriens fyra främsta målskyttar bytt klubbadress. Sirius har inte kontrakt klart med Alexander Mayborn, Viktor Broberg och Rolf Larsson. Beror detta på att Sirius förhandlar med andra anfallare eller på att de nuvarande anfallarna har andra alternativ som de tittar på. På Sirius Bandys hemsida spekuleras det bland fansen. Ryktena kretsar kring Patrik Nilsson och Sergej Lomanov Jr. Det är två av världens bästa spelare. Personligen tror jag inte att vi kommer få se någon av dem i Sirius nästa säsong.

Superlördag

Monday, March 9th, 2009

Superlördag, så kallade UNT lördagen den 7 mars 2009. Almtuna spelade playoff 2 mot Växjö och Sirius spelade semifinal mot Edsbyn. Min lördag kan man nog också kalla superlördag.

Först jobbade jag på lantbruksauktionen på Ryssjö gård. Jag skriver protokoll på Carlsson Rings auktioner. Det är en ganska krävande arbetsuppgift och man känner sig alltid trött när auktionerna är slut men det är också väldigt roligt att komma ut på gårdarna och träffa folk. Lantbruksauktionerna är på väg att försvinna. Det blir färre för varje år. När jag började, våren 1999, hade vi 16 auktioner. Nu, tio år senare, har vi fyra. Man kan väl säga att det är försäljning på internet som har tagit stora marknadsandelar från auktionerna. Det är förstås både smidigt och billigt att sälja sina maskiner och redskap på internet så det är förståeligt att många väljer den vägen. Det som är tråkigt är att den sociala biten försvinner. Massa människor som samlas på en plats och umgås. För auktioner handlar om så mycket mer än bara försäljning av varor. Jag tror inte att någon vill att auktionerna ska försvinna, men det är dit vi är på väg.

På eftermiddagen var det dags för bandy igen. Sirius spelade semifinal, för första gången på 15 år. Efter att på ett rättvist och förtjänstfullt sätt slagit ut Vetlanda i kvartsfinalen ställdes Sirius inför den omöjliga uppgiften att ta sig an svenska mästarna, Edsbyns IF. Sirius klarade 3-3 vid full tid, men i förlängningen avgjorde Edsbyn och vann den första matchen i bäst av fem. Inför slutspelet skrev jag här i bloggen “Vetlanda ska Sirius slå, så känns det, men kan de rubba The big red machine? Knappast troligt. Men de kan nog skaka dem lite”. Nu är vi där. Vetlanda är utslagna och Sirius pressade Edsbyn till förlängning. Men nu är det nog slut. För vem kan slå Edsbyn borta på Ön? Ingen. Och vem kan slå Edsbyn i finalen på Studenternas IP tredje lördagen i mars? Ingen. Jag låter nog uppgiven men det är jag inte. Sirius kommer kämpa i de två återstående matcherna och Edsbyn kommer inte få en enkel resa till finalen. Att Sirius åker ur i semifinal mot de fem senaste säsongernas mästare är inget att skämmas över. Sirius gör sin bästa säsong sedan forntiden, och förra säsongen var laget bara en hårsmån från att åka ur högsta serien.

Det roligaste av allt är kanske ändå publiken på Studenternas. Eller vad sägs om dessa publiksiffror i slutspelet: 3852 (2-1 mot Vetlanda), 5045 (5-1 mot Vetlanda), 4761 (3-4 mot Edsbyn). Även i grundserien hade Sirius höga publiksiffror. Jag har varit med om det tidigare, i början av 1990-talet, men när man under 2000-talet har varit på många matcher med runt 500 åskådare så har det varit svårt att tro att det någonsin ska hända igen. Nu lever Uppsala upp till devisen Bandystaden på riktigt!

Almtuna vann mot Växjö men den matchen hade jag inte möjlighet att se på grund av att den krockade med bandyn. Min superlördag fortsatte istället med en resa till Västerås, där jag tillsammans med Erik, Olle och Emelie gick på en spelning med Perssons Pack på Två lingon och blåbär. Per Persson och hans band är verkligen i högform. Stärkt av framgångarna med nya plattan Öster om Heden gick han upp på scen och gjorde ytterligare en kanonspelning. Stenad i Stockholm och Bröllopsdag, tycker jag var de låtar som gjorde störst intryck den här kvällen. Publiken på Packets spelningar är i regel något äldre än jag och betydligt mer berusade. Det är nästan omöjligt att stå längst fram på en spelning med Perssons Pack. Folk röjer helt enkelt, gärna med ölglas i handen. De dansar vilt och de lutar sig bakåt för att få kraft när de skriker med i låtarna. Man får dock inte låta detta förta glädjen med att se Persson live. Det är bara att flytta sig till en ny position om man får en armbåge i bröstet av någon av de buffliga, överförfriskade fansen. “Persson har alltid varit bättre än sin publik”, läste jag någonstans. I viss mån kan jag hålla med, men jag tycker samtidigt självfallet att man ska få ha roligt när man är på konsert.

Ibland är en dröm det finaste man har

Friday, February 20th, 2009

Ibland är en dröm det finaste man har. Det finns ett antal bloggar med det namnet, såg jag just genom en sökning på Google. Håkan Hellström sjöng det i går på Uppsala Konsert & Kongress. Det och massa annat. Han är en mycket bra liveartist. Han har hur mycket energi som helst, verkar det som. Ingen större skillnad nu mot när jag såg honom 2001. Han älskar publiken och publiken älskar honom, det är en lyckad kombination.

Man kan ha känslomässiga relationer till låtar och jag märkte att jag har det till vissa av Håkan Hellströms. Inget djupt eller starkt men vissa låtar fick mig att i tanken återvända till det tidiga 2000-talet.

Perssons Packs platta Öster om Heden har varit ute i tre dagar nu och jag måste väl kommentera min vadslagning i mitt inlägg från i tisdags. Jag satte hundra kronor på att ingen recensent skulle ge albumet sämre än 4. Som tur var satte ingen emot för då hade jag förlorat. Skivan fick 3 av Expressen. Men i övrigt gav de stora tidningarna följande betyg:
Svenska Dagbladet 5/6
Dagens Nyheter 4/5
Dagens Industri 4/5
Aftonbladet 4/5

Jag borde ha väntat längre

Tuesday, February 17th, 2009

I morgon, onsdagen den 18 februari 2009, kommer en skiva som jag har väntat på väldigt länge. Egentligen borde jag ha väntat på den ännu längre än jag har gjort, men jag upptäckte det här bandet först 2001. Visst hade jag hört talas om dem förut men jag hade aldrig tidigare förstått deras storhet. 2001 hade de inte gett ut en skiva på sex år. Nu är det nästan 14 år sedan. Men i morgon händer det!

En onsdagskväll sommaren 2001 gick jag på en spelning med en man vid namn Per Persson på Kul på Vallen i Delsbo. Vad jag inte visste var att det var början till en nystart för denne Persson. De två musiker han spelade med där, Erik Brodén och Dedde Malmqvist, utgjorde snart Perssons nya grupp. Det var den kvällen som de första stegen togs till den skiva som kommer i morgon. Både Erik och Dedde har lämnat bandet och andra musiker har tagit över deras platser, men de har hur som helst del i att Perssons Pack gjorde comeback. Och jag var där, nämnde jag det?

Öster om Heden, så heter det, Packets första nya album sedan 1995. Jag skriver nya, för det har kommit två samlingsplattor under tiden. Jag har lyssnat på låtarna nu i kväll, för av någon anledning släpptes de digitalt redan i går. Perssons Packs skivor är jämna. Det är svårt att säga att någon är sämre eller bättre än någon annan. Men frågan är om Öster om Heden trots allt inte är den bästa. Klart att det kan kännas så för att den är ny och fräsch, vi får se vad jag säger om ett år, men det här albumet är mycket starkt.

Per Persson måste vara den främste låttextförfattaren vi har i Sverige. Han är en fantastisk historieberättare. Jag minns att när jag skrev engelska texter till mitt och Olles band under första halvan av det här decenniet så brukade jag säga att den ende som får mig att vilja skriva på svenska är Per Persson. Och han är och har varit förebild för flera andra stora svenska artister.

Ska vi slå vad? I morgon kommer recensionerna på Öster om Heden. Jag sätter hundra spänn på att ingen recensent ger skivan ett lägre betyg än 4. Någon emot?