Ett liv i frihet

Många har, tro det eller ej, tjatat på mig om att jag bör ha en blogg. Jag har tre, brukar jag svara då, Rymdkakors blogg Rymdbloggen, en valblogg från 2006 och så Tankar på myrsten.nu som jag knappt har uppdaterat på åratal. Sedan fungerar Facebook ganska mycket som en blogg också. Nej förresten, när jag tänker efter så har jag aldrig svarat så.

Men ja, om det är som de säger, att jag bör ha en blogg, så får jag väl göra ett försök. Att lyssna på folk är något jag har lärt mig genom åren, man måste ta intryck från andra människor och inte bara gå sina egna vägar (eller “köra sitt jävla race” som min vän Rosen skulle ha sagt). Wabo har ett finger med i spelet naturligtvis. Han har valt Wordpress åt mig och han har sett till så att bloggen har hamnat här på myrsten.nu-domänen. Men resten är tydligen upp till mig.

Onsdag-söndag i förra veckan var jag i Berlin och Potsdam och träffade min kusin Lana och min farbor Rutger. Det var aktiviteter både dag och natt så det blev inte så mycket sömn. Men det klarar man i några dagar. Det är viktigare att vara vaken än att sova när man är med människor som man inte har möjlighet att träffa allt för ofta. Det blev besök på klubb, pub, studentfest och lägenhetsvisningar. Vi avslutade med en trevlig middag hemma hos Rutger på lördagkvällen.

Det är svårt att vara i Berlin utan att höra talas om öst och väst, trots att det närmar sig 20 år sedan Ulbrichtmuren föll. Jag tycker att det känns lite sorgligt. Berlin är en enad stad och Tyskland är ett enat land, men skillnaderna finns fortfarande där. Och det är inte så konstigt. Under nära ett halv sekel växte Berlins befolkning upp i två olika världar, trots att de bodde i samma stad. Från 1961-1989 delade muren Berlin. Den kom att bli den främsta symbolen för det kalla kriget och uppdelningen av Europa. Östtyskland reste muren för att stoppa flyktingströmmen till Västberlin. Några tusen personer lyckades ta sig över muren till väst, men ett par hundra människor blev också skjutna till döds av östtyska soldater när de försökte fly till friheten.

Murens fall är en av de starkaste upplevelserna i mitt liv. Sommaren 1988 hade jag färdats med min familj runt Östersjön. Finland-Sovjet-Polen-Östtyskland-Västtyskland. Jag minns bl.a. att vi badade vid en strand nära gränsen mellan Öst- och Västtyskland och bara hundratalet meter från oss låg taggtråd utrullad och beväpnade kommunistiska soldater patrullerade gränsen. Jag skulle fylla tio den sommaren och på den resan förstod jag nog för första gången på riktigt hur bra vi i den fria världen hade det. Ett och ett halvt år senare föll muren och människorna i Berlin kunde röra sig fritt igen. En efter en förvandlades diktaturerna på andra sidan järnridån till demokratier. Men det tog lång tid och många människor har offrat sina liv för att få det mest naturliga i världen – ett liv i frihet.