I torsdags var Olle och jag på Dustin Digital Expo, Dustins årliga IT-mässa. Det var som vanligt en trevlig upplevelse. Vi pratade med representanter för olika företag inom IT-branschen, tittade på nya produkter och deltog i så många tävlingar som möjligt. Förra året lyckades jag vinna en iPod Touch men i år blev det inget, varken för mig eller för Olle.
Efter ett konditoribesök på Upplandsgatan tillsammans med Mike the Man, John-Robin och den förstnämndes vän Andreas. Sedan bjöd John oss på middag på en bättre restaurang varpå vi gick till Medborgarplatsen för att se Perssons Pack på Debaser. Där anslöt Erik.
Perssons Pack på Debaser, som sagt. Den här spelningen var olik alla andra Perssonspelningar jag varit på tidigare. Ljudet var överlägset allt jag tidigare hört med Persson. Debasers proffsiga scen och högtalare slår naturligtvis ljudmässigt de andra ställena jag sett bandet på (Bygdegården i Delsbo, Forsparken i Alfta, Klara Hall i Enköping, Två lingon & blåbär i Västerås, Torön utanför Järvsö, Katalin i Uppsala och Tantogården och Stacken/Nalen i Stockholm). Det lät väldigt rent och bra. Persson själv bidrog förstås också till detta, han sjöng ovanligt bra den här kvällen. När bandet inledde med Hemma så blev jag klart överraskad. Inte av låtvalet men av hur bra den var jäfört med tidigare. Det här var verkligen en klockren version med klockrent ljud. En låt som jag annars brukar tycka att de inte ska spela alls var faktiskt en av de bästa på hela kvällen.
Det var inte bara ljudet som var bättre utan även publiken. En gyllene regel på Perssons spelningar är att hålla sig en bra bit bort från scenen. Där framme är överförfriskade medelålders män och kvinnor som skrålar med i låtarna och dansar vilt med ölglas i händerna. De spiller öl på dig, de trampar dig på tårna, de armbågar dig, de trycker dig hit och dit. Det är helt enkelt en väldigt oangenäm upplevelse att vara för nära scenen vanligtvis. Så var det verkligen inte den här kvällen. Folk var i allmänhet lugna och städade. Många sjöng med och rörde sig till musiken men utan att bete sig som vikingar på bärsärkargång. Att det var en kväll mitt i veckan kan ha bidragit till detta men å andra sidan har det inte hindrat pubilken från att vara hopplös tidigare.
Bäst den här kvällen: Hemma, Stenad i Stockholm och Tusen dagar härifrån. I båda de två sistnämnda reste sig håret på mina armar, och då är Tusen dagar ändå en låt som jag hört just tusen gånger. Jag tycker att vissa låtar ska framföras så trogna originalet som möjligt för att publiken ska kunna vara delaktig och sjunga med. I Tusen dagar blev det verkligen så. Däremot i Sångare utan orsak, som jag tycker ska vara en sådan låt, funkar det inte eftersom Persson tycks ha glömt texten. Visst har han ändrat texten i den här låten tidigare, men nu försvinner fina formulering och ersätts av sånt som sjungs på andra ställen i låten. Hur som helst, det här måste vara den bästa Perssons Pack-spelning jag har sett.
Mike the Man har varit hos mig ett antal dagar efter en längre vistelse i Vancouver. Tillsammans såg vi två matcher på tv med Vancouver Canucks. Det blev förlust i båda men Canucks är ändå klara för Stanley Cup. Det ska bli roligt att följa slutspelet. Tack ESPN America!
Christian Mickelsson blev klar för Sirius i torsdags. Han har spelat i Sirius tidigare men har de två senaste säsongerna varit i Edsbyn. På anfallssidan har det skett ytterligare två stora övergångar den senaste tiden. Tomas Knutsson går från Örebro till Vetlanda och Christoffer Edlund från Vetlanda till Sandviken. Därmed har tre av elitseriens fyra främsta målskyttar bytt klubbadress. Sirius har inte kontrakt klart med Alexander Mayborn, Viktor Broberg och Rolf Larsson. Beror detta på att Sirius förhandlar med andra anfallare eller på att de nuvarande anfallarna har andra alternativ som de tittar på. På Sirius Bandys hemsida spekuleras det bland fansen. Ryktena kretsar kring Patrik Nilsson och Sergej Lomanov Jr. Det är två av världens bästa spelare. Personligen tror jag inte att vi kommer få se någon av dem i Sirius nästa säsong.