Superlördag, så kallade UNT lördagen den 7 mars 2009. Almtuna spelade playoff 2 mot Växjö och Sirius spelade semifinal mot Edsbyn. Min lördag kan man nog också kalla superlördag.
Först jobbade jag på lantbruksauktionen på Ryssjö gård. Jag skriver protokoll på Carlsson Rings auktioner. Det är en ganska krävande arbetsuppgift och man känner sig alltid trött när auktionerna är slut men det är också väldigt roligt att komma ut på gårdarna och träffa folk. Lantbruksauktionerna är på väg att försvinna. Det blir färre för varje år. När jag började, våren 1999, hade vi 16 auktioner. Nu, tio år senare, har vi fyra. Man kan väl säga att det är försäljning på internet som har tagit stora marknadsandelar från auktionerna. Det är förstås både smidigt och billigt att sälja sina maskiner och redskap på internet så det är förståeligt att många väljer den vägen. Det som är tråkigt är att den sociala biten försvinner. Massa människor som samlas på en plats och umgås. För auktioner handlar om så mycket mer än bara försäljning av varor. Jag tror inte att någon vill att auktionerna ska försvinna, men det är dit vi är på väg.
På eftermiddagen var det dags för bandy igen. Sirius spelade semifinal, för första gången på 15 år. Efter att på ett rättvist och förtjänstfullt sätt slagit ut Vetlanda i kvartsfinalen ställdes Sirius inför den omöjliga uppgiften att ta sig an svenska mästarna, Edsbyns IF. Sirius klarade 3-3 vid full tid, men i förlängningen avgjorde Edsbyn och vann den första matchen i bäst av fem. Inför slutspelet skrev jag här i bloggen “Vetlanda ska Sirius slå, så känns det, men kan de rubba The big red machine? Knappast troligt. Men de kan nog skaka dem lite”. Nu är vi där. Vetlanda är utslagna och Sirius pressade Edsbyn till förlängning. Men nu är det nog slut. För vem kan slå Edsbyn borta på Ön? Ingen. Och vem kan slå Edsbyn i finalen på Studenternas IP tredje lördagen i mars? Ingen. Jag låter nog uppgiven men det är jag inte. Sirius kommer kämpa i de två återstående matcherna och Edsbyn kommer inte få en enkel resa till finalen. Att Sirius åker ur i semifinal mot de fem senaste säsongernas mästare är inget att skämmas över. Sirius gör sin bästa säsong sedan forntiden, och förra säsongen var laget bara en hårsmån från att åka ur högsta serien.
Det roligaste av allt är kanske ändå publiken på Studenternas. Eller vad sägs om dessa publiksiffror i slutspelet: 3852 (2-1 mot Vetlanda), 5045 (5-1 mot Vetlanda), 4761 (3-4 mot Edsbyn). Även i grundserien hade Sirius höga publiksiffror. Jag har varit med om det tidigare, i början av 1990-talet, men när man under 2000-talet har varit på många matcher med runt 500 åskådare så har det varit svårt att tro att det någonsin ska hända igen. Nu lever Uppsala upp till devisen Bandystaden på riktigt!
Almtuna vann mot Växjö men den matchen hade jag inte möjlighet att se på grund av att den krockade med bandyn. Min superlördag fortsatte istället med en resa till Västerås, där jag tillsammans med Erik, Olle och Emelie gick på en spelning med Perssons Pack på Två lingon och blåbär. Per Persson och hans band är verkligen i högform. Stärkt av framgångarna med nya plattan Öster om Heden gick han upp på scen och gjorde ytterligare en kanonspelning. Stenad i Stockholm och Bröllopsdag, tycker jag var de låtar som gjorde störst intryck den här kvällen. Publiken på Packets spelningar är i regel något äldre än jag och betydligt mer berusade. Det är nästan omöjligt att stå längst fram på en spelning med Perssons Pack. Folk röjer helt enkelt, gärna med ölglas i handen. De dansar vilt och de lutar sig bakåt för att få kraft när de skriker med i låtarna. Man får dock inte låta detta förta glädjen med att se Persson live. Det är bara att flytta sig till en ny position om man får en armbåge i bröstet av någon av de buffliga, överförfriskade fansen. “Persson har alltid varit bättre än sin publik”, läste jag någonstans. I viss mån kan jag hålla med, men jag tycker samtidigt självfallet att man ska få ha roligt när man är på konsert.