Mexikanska gränsen

image

Vi är i El Paso, en stad på gränsen mellan Texas och Mexiko. Vi var sugna på att gå över till Mexiko men som vi hade förutspått så skulle det ta för lång tid att komma tillbaka in i USA. På bilden ses infarten till Mexiko.
El Paso känns som en rätt trevlig stad och det är lite synd att vi inte har tid att stanna längre än 20 minuter.

Tombstone, Arizona

image

image

Jag hade höga förväntningar på Tombstone. I synnerhet på Boothill grave yard, en begravningsplats från 1800-talets senare del.
Vi började med att besöka Boothill. Namnet är ju oerhört coolt och stället är helt klart sevärt. Jag hade dock hoppats att få se en övergiven gravplats med gamla och slitna kors med texter som ”Unknown”. Men alla gamla träbitar med namn på döda har förstås förmultnat sedan länge och Boothill är en relativt välskött gravplats, mestadels med skyltar i metall. Det är förstås bra att de håller ordning men det var inte riktigt vad jag hade hoppats på.
Tombstone är en riktig vilda västern-stad. Den är troligen inte allt för olik hur den såg ut på sent 1800-tal. Nu är dock huvudgatan asfalterad och i husen finns sånt som man kan sälja till turister. Turismen är Tombstones viktigaste inkomstkälla, i särklass. (Källhänvisning saknas).
Många av byggnaderna är förstås utbytta genom åren men bl.a. tingshuset från 1882 och Bird Cage Theatre från 1881 står kvar. Vi betalade $10 var för att gå in i teatern. Det var en häftig känsla, den är orörd sedan 1800-talet och därmed oförstörd.
Ett tips om du ska besöka Tombstone, kom inte för sent! Vi kom efter kl. 17 då nästan allt stänger. Därmed missade vi O.K. Corral, platsen där Earps mötte Clantons i den kända revolverstriden 1881. Den var omgärdad av höga murar så man hade ingen möjlighet att se den, vilket var tråkigt. Matt skulle dessutom raka sig och jag klippa mig i Tombstone, men till det fanns ingen möjlighet så sent på dagen.
Är man ändå i södra Arizona ska man absolut besöka Tombstone. Om inte så kan man låta bli. Nu har vi varit där, hur som helst, och det känns lite coolt.

Alcatraz

På frågan om Alcatraz är världens kändaste fängelse svarade Matt ja. Det är dessutom en intressant plats som man absolut inte får missa att besöka om man är i San Francisco. Fängelset lades ner 1963 och är idag förfallet. Om man, som jag, är intresserad av övergivna platser blir det ännu mer spännande.
Det var så kallt och blåsigt ute på ön att jag var tvungen att köpa en Alcatraz-jacka i min favoritfärg.

Grand Canyon

De säger att USA är möjligheternas land och en sak jag inte haft möjlighet att göra i Sverige är att flyga helikopter. Någonstans såg jag att det gick att göra det i Las Vegas så jag började kolla lite på om det var möjligt. Jag frågade Per om han flygit någon gång och precis som allt annat med den här resan så hade han naturligtvis gjort det. Två gånger dessutom. Men han är en bra vän och låtsades för min skull att det skulle vara lika kul att göra det en tredje gång och sa således ja när jag frågade om vi ändå skulle ta en tur under vår resa.

Eftersom Grand Canyon ligger så pass nära så går det utflykter med helikopter dit från Las Vegas. Min idé var att försöka hänga på en sådan. Vilken kombination! Helikopter och Grand Canyon! Jag hittade några alternativ och det visade sig att det så klart även går turer från andra ställen så jag valde i stället att lyfta från Grand Canyons flygplats någon dag senare. På det sättet så slipper vi ta dyrbar tid från vår Las Vegas-vistelse. Och häromdagen så fick jag mailet där bokningen bekräftades och kommer om en dryg månad tillsammans med Per glida över vackra Grand Canyon! (Gissar jag. Jag har inte varit vid Grand Canyon tidigare så jag kan egentligen inte säga om det är vackert eller inte men andra verkar säga det och vem är jag att kalla dem lögnare.)

I Tombstone står tiden stilla

När jag sökte efter övergivna städer (eller spökstäder, ghost towns, som de också kallas) på Google för ett par år sedan hittade jag Tombstone i Arizone. Det var bara ett namn bland hundratals amerikanska spökstäder, de flesta gamla gruvsamhällen, men namnet Tombstone gjorde mig nyfiken och jag valde att läsa mer om staden.

Det visade sig vid en närmare titt att staden inte är en spökstad i ordets rätta bemärkelse utan en stad där tiden stått stilla sedan 1880-talet. Många byggnader finns kvar från den tiden och där finns även flera muséer. När gruvorna inte längre var lönsamma satsade man på turismen, vilket har visat sig vara ett lyckat drag.

26 oktober 1881 ägde revolverstriden vid O.K. Corral rum i Tombstone. Flera westernfilmer grundar sig på den händelsen. De som deltog i striden var Virgil Earp, Wyatt Earp, Morgan Earp och Doc Holliday på den ena sidan och Ike Clanton, Billy Clanton, Frank McLaury, Tom McLaury och Billy Claiborne på den andra. Tre av dem dog i striden och ligger begravda på kyrkogården Boot Hill, strax nordväst om staden.

Ed Schieffelin var stadens grundare. Han kom till platsen 1877 för att leta efter silver. Han blev åtsagd att han snarare skulle hitta sin gravsten där. Därför kallade han platsen för Tombstone och när staden grundades 1879 blev det också namnet på den.

1897 dog Ed Schieffelin i Oregon. I enlighet med hans vilja fördes han till Tombstone och begravdes strax utanför staden, så faktiskt kan man säga att han hittade han sin gravsten där till slut.

När jag för en tid sedan berättade för Matt att vi skulle till Tombstone på vår resa så kände han naturligtvis redan till staden, som den inbitne filmfantom han är. Och har en plats bara på något litet vis anknytning till en film så behövs ingen övertalning för att få honom att vilja besöka den.

Jag hoppas att Tombstone blir ett av de mest minnesvärda stoppen på vår USA-resa och att vi får uppleva hur det kunde se ut i Vilda Västern på 1880-talet.

Staden som försvann

1962 började det brinna i marken i den lilla staden Centralia i Pennsylvania. Området var känt för sina rika koltillgångar och som bekant brinner kol väldigt bra. Flera försök att stoppa branden gjordes, men alla misslyckades. Med snabbare agerande och mer pengar hade elden troligtvis kunna stoppats.

Vid den tiden bodde ca 1400 människor i Centralia. I början av 1980-talet, när det hade brunnit i 20 år, bodde fortfarande över 1000 människor kvar. Då tog myndigheterna beslutet att alla som ville skulle förflyttas och att deras hus skulle rivas. 1992 ändrades beslutet till att alla skulle tvingas flytta och myndigheterna tog över ägandet av de kvarvarande fastigheterna.

Efter 50 år brinner det fortfarande i underjorden. Det är möjligt att det kommer brinna lika länge till, och lika länge till igen. Staden är, bortsett från några få byggnader, jämnad med marken och bara sju personer bor där år 2011.

Det är en tragisk berättelse men också fascinerande. Jag har alltid varit väldigt intresserad av övergivna platser och för några år sedan hittade jag Centralia på nätet. Jag visste omedelbart att jag ville åka dit. När jag och Matt diskuterade platser vi skulle besöka på vår USA-resa var Centralia ett givet resmål för min del och Matt vågade inte säga emot.

Låter det intressant? Har du en timme till övers? Titta på dokumentärfilmen The Town that Was! John Lokitis, Centralias yngste innevånare, berättar om staden och livet där. Han klipper offentliga gräsytor, målar, sätter upp dekorationer vid jul, sköter om kyrkogården etc. Han berättar att han hoppas att de ska få tillbaka äganderätten till sina hem och att Centralia ska byggas upp på nytt en dag. Huset han bor i har han övertagit från sina morföräldrar.

Jag googlade på ”John Lokitis” nu. I december 2009 revs hans hus och han tvingades bort från Centralia. Sorgligt.


Karta med resmål

Nu finns en ny sida här på Hit the Road innehållande karta med utmarkerade resmål. Den här kartan kommer med all sannolikhet att förändras innan vi ger oss av. En uppdaterad version kommer du alltid kunna hitta här.

Visa USA 2011 på en större karta