Ålder och tid. Är jag gammal?

Din ålder är bara en siffra, finns det de som säger, den betyder ingenting egentligen. Jag tror inte riktigt på det. Dels så är jag så gammal så att min ålder är två siffror, en tvåa och en trea, och dels så förändras jag med tiden och blir lite klokare och mer erfaren för varje år som går.

Om jag fick bestämma så skulle jag vara 17. Jag skulle vilja vara 17 hela livet. Eller 18, det kvittar egentligen. Visst var tiden i gymnasiet underbar... men stopp! Man får inte bli kvar där. Att vara 17 hela livet skulle förmodligen blir tråkigt och enformigt i längden. Alla åldrar har sin tjusning. Det gäller bara att förstå det när man är där, inte i efterhand.

Åldern sätter också stopp för unga människor som vill gå på krogen. Att vara 18 och myndig behöver inte betyda att man har rätt att bli insläppt på en pub eller ett disco. Här kan det vara 21. Eller 23. Det kan till och med vara så dumt så att en ålder gäller för vissa och en annan för andra. Det är både åldersdiskriminering och könsdiskriminering på samma gång. Vid 18 är man myndig, då ska man ha rätt att bestämma över sitt liv. Då ska man få rösta, köra bil, gå på krogen eller handla på Systemet.

Är 23 år gammalt? En 50-åring skulle skratta åt den frågan. Men för mig är den naturlig. För mig är 23 gammalt, det är ju det äldsta jag någonsin har varit. Men ärligt talat, det är bara en tredjedel av mitt liv, jag har dubbelt så mycket kvar. Minst. Fast samtidigt, åren går fortare ju äldre man blir. Jo, det är faktiskt så. När du är tio år så är ett år en tiondel av ditt liv, men när du är 50 så är samma år bara en femtiondel av ditt liv. Det är klart att en femtiondel går snabbare än en tiondel.

Hur som helst, tid och ålder i all ära, det handlar om att leva nu och planera för i morgon. Man ska också ha med sig det som hände i går, minnas det som var trevligt och dra lärdom av det man gjorde fel. Livet är långt, jag har sett dess början, men har fortfarande mycket kvar att uppleva. Det ser jag fram emot.

Per - 15 maj 2002

Tillbaka