En dikt

Att sakna är svårt.
Kanske det svåraste av allt.
Men måste jag ta det så hårt?
Det finns möjligheter överallt!

Att längta kan vara härligt.
Om man har något att längta till.
Nu är det bara besvärligt
och inget jag egentligen vill.

Tiden den går,
det är svårt att inte sörja.
Timmarna blir år,
jag önskar att jag kunde börja

om på noll
och lämna det som var.
Vad spelar det för roll
att hon inte är kvar?

Det blir ej som man tänkt,
det får man acceptera,
Att hoppas är befängt,
så hoppas inte mera!

Inte på det gamla,
inte på det som är slut.
I mörkret får man famla
för att hitta vägen ut.

För visst finns den där vägen
som leder oss rätt!
Eller är det en sägen,
utan sanning och vett?

Inte vet jag
vad jag ska tro.
Det lär dröja ett tag
innan jag slår mig till ro

och är nöjd
med det jag har.
Tänk vilken fröjd!
Men vilken tid det tar!

Och när det händer
finns det alltid en risk
att allting vänder
och blir vardagligt trist.

Ibland känns det som
att det bara är ett test.
Men sluta aldrig bry dig om
den du älskar mest.

Per - 4 juni 2002

Tillbaka