När små problem var stora

Jag är 23 år gammal. I morgon blir jag 24. På den allra sista dagen som jag är 23 minns jag plötsligt att jag såg fram emot att bli just 23 när jag var liten. Det berodde på att min favoritmålvakt i ishockey hade nummer 23 på sin tröja. Då trodde jag att jag skulle tycka om att vara 23 just av den anledningen. Så blev det inte, men jag är glad att jag har fått njuta av det i dag i alla fall. Jag tog sista chansen, skulle man kunna säga.

Ibland är det bra att tänka på hur det var när man var liten. Vad gjorde man, hur tänkte man, vad tyckte man om? Att gå tillbaka till början är ett sätt att lära känna sig själv. Min barndom är en viktig del av mig, därför vill jag minnas den. Jag vill minnas glädjen och enkelheten, jag vill minnas lekarna och vännerna, jag vill minnas skratten, men också tårarna. Jag tror att det är lätt att bli vuxen och glömma hur det var en gång.

Visst hade man problem då, men de ter sig ganska obetydliga när man tänker på dem idag. Fast för en liten människa är små problem stora.

Per - 10 augusti 2002

Tillbaka