Det okända

Jag sitter i en liten eka,
mitt på ett stort, djupt, mörkt, öppet hav.
Nyss satt jag i samma eka,
men då var havet en vacker insjö med spegelblankt vatten.
Jag var inte ensam i båten. Där satt en flicka också.
Allting var fint.
Men då slog vädret plötsligt om och det blåste upp till storm.
Den trygga sjön förvandlades till ett okänt hav. Och borta var flickan.
Har hon fallit över bord? Ska jag dyka i och försöka hjälpa henne.
Jag måste rädda henne. Jag ropar hennes namn.
Hon svarar. Men hon vill inte ha min hjälp.
Vinden lugnar sig. Men vattnet är fortfarande lika djupt och mörkt.
Flickan varken syns eller hörs.
Vad har hänt? Vart ska jag ro nu?

Per - 10 november 2002

Tillbaka