Ett folk i frihet

Ett anfall har inletts. De allierade trupperna närmar sig Iraks huvudstad Bagdad.

Krig i sig är förkastligt, men det kan finnas tillfällen då vapen måste användas. Man sätter sig inte och pratar med en man som Saddam Hussein. Det enda språk han förstår är krig. Jag tycker i princip inte om att nationer går emot FN och tar saken i egna händer, men faktum är att FN är för tungrott. I säkerhetsrådet sitter fem permanenta medlemmar med vetorätt, en av dessa är en diktatur. Om FN ska fungera så måste det omformas rejält.

Det är lovvärt att människor engagerar sig och visar vad de tycker. Det har plötsligt uppkommit mängder av organisationer och nätverk mot krig här i Sverige. Men jag ställer mig frågan, är det krig eller USA man egentligen vill protestera mot?

Saddam Hussein har förtryckt sitt folk i decennier. Han har förföljt, torterat och mördat hundratusentals oliktänkande. Har dagens demonstranter någonsin höjt rösten för att invända mot detta? Och var fanns dessa fredens riddare under kriget på Balkan eller kriget i Rwanda till exempel? Eller ännu intressantare, var fanns de när massakern vid Himmelska fridens torg ägde rum?

För mig handlar det här inte om ja eller nej till krig. Det handlar om att göra världen tryggare och det handlar om att befria ett folk, det irakiska folket.

Per - 21 mars 2003

Tillbaka