Elden är lös!

Himlen är klar, vinden viner
Torrt i gräset, solen skiner
Plötsligt når en stråle marken
tar sig upp i träden, bränner barken
Elden är lös, ryktet går
Det tisslas och tasslas i skrymslen och vrår
Stenar kastas i hus av glas
Skärvorna flyger när allt går i kras
Ingen går fri, alla drabbas
Vänskap spricker, relationer sabbas

Fast i överförmynderiets klor
Det är ej tillräckligt med blott en mor
Med all rätt hålls hon fången i dess garn
Hon är trots allt bara ett litet barn
Att gammal är äldst ska hon begripa
Om hon vägrar att lyda försätts hon i knipa
Hon måste bli sin egen räddare i nöden
Att trotsa överheten är att leka med döden
Så hon tar sitt förnuft till fånga
för att slippa sömnlösa nätter långa

Du sitter och funderar, det är tyst som muren
Att det inte blev värre var rena turen
Det fungerar inte att ha det så här
Vi borde försöka leva så som vi lär
Begrav stridsyxan, svälj förtreten
Det finns tillräckligt med bråk på den här planeten
Så när du slutligen tror att elden är släckt
begynner en obehaglig dominoeffekt
Okej att just hon inte vill se dig mer
men försvinner en, så försvinner fler

Per - 10 december 2003


Tillbaka