Tomten Klas svåra jul

Det var en gång en tomte,
och tomten hette Klas.
Han flög iväg på rensläden,
som om det var en JAS.

Men inte skulle den störta,
Rudolf, han var stark.
Han höll släden i luften
högt över jordens mark.

Det var julafton i Skolsta,
barnen skulle få paket.
Men Klasse hade snuva,
det ställde till förtret.

Han nös och han hosta,
flög fram som guden Tor.
Barnen de blev rädda
när han genom luften for.

Rudolf börja skena,
det här såg illa ut.
När han lugna sig och stanna
var det redan tjugonda knut.

Skönt, tänkte Klasse,
äntligen står det still.
Men nu är barnen ledsna,
vad ska jag ta mig till?

Säcken min är full
av allehanda ting.
Där hemma gråter barnen,
varför fick vi ingenting?

De hade varit snälla,
de hade städat sina rum.
Men inga klappar fick de,
tomten är bra dum.

Men Klasse gör sitt bästa,
att vara tomte är inte lätt,
när man börjar nysa
och snöflingor faller tätt.

Klasse han fundera,
han måste göra nåt.
Han skynda sig tillbaka
hem till sitt tomteslott.

Vad tyck' du jag ska göra,
han frågade sin fru.
Tomtemor hon svara,
jag vet ej, kära du.

I djupa veck han la sin panna,
så fick han en idé.
Kom hit mina små nissar,
jag tänker ta er mé.

Nissarna kom springande,
vad vill du tomtefar?
Sätt på er era halsdukar,
Rudolf står redan klar.

Så gick de ut i kylan,
tog julklappssäcken med.
Kom igen min Rudolf,
nu bryter vi en sed!

Visst är vi lite sena,
men det går bra ändå.
Vem har sagt att man alltid
klappar på julafton ska få?

Snart landa de i Skolsta,
med ett väldigt brak.
Barnen blev förskräckta,
det blev hål skolans tak.

Alla skrek i högan sky,
hjälp en meteor!
Rudolf föll på golvet
och fick ett litet sår.

Då börja renen skena
för han blev rädd igen.
Sen dess har ingen sett honom,
för skenar gör han än.

Per - 22 januari 1997


Tillbaka