Anders Glenmark, den mångsidige musikern från Tomelilla, besökte Enköping och Joar Blå i fredags. Han bjöd på en bra konsert och de flesta var mycket nöjda efteråt. Dock kom betydligt färre än vad arrangören Thomas Holm hade räknat med. Nu är han tveksam till fler live-uppträdanden i Enköping.
350 personer hade kommit vid 23-tiden. Det hade varit disco sedan klockan
åtta, men i Enköping kommer folk väldigt sent till sådana
här tillställningar.
Kul om det blir mycket folk, säger Thomas Holm, som driver
Joar tillsammans med sin fru.
Glenmark är en av Sveriges största. Vad ska man ta
till Enköping om det inte kommer folk en sådan här kväll,
Spice Girls?
En halvtimme senare, just innan Glenmark ska gå in på scenen,
är Thomas Holm besviken. Bara 500.
Mycket dåligt, konstaterar han.
Så gör Glenmark entré. Han öppnar med "Här
är jag". Inte allt för många står framme vid scenen.
Rätt så tunt med folk faktiskt.
Sedan spelar han, tillsammans med sitt band på tre personer,
"Sänder" från den nya CD:n. Det knastrar i högtalarna och
det låter som om de ska sprängas vilken sekund som helst. En
något trevande inledning.
Först vid nästa låt kommer konserten igång på
allvar. "Hon sa" från 1990. Nu fylls det på med folk. Ett lyckat
nummer.
Glenmark är en artist som verkligen bjuder på sig själv
på scenen. Ibland ser han ut att ha roligare än publiken. Efter
"Greyhoundbus" spelas den nya hiten "I min säng". Alla sjunger med
i refrängen, men låten får inte riktigt den effekt man
kunnat vänta sig.
Då varvar man ner med den typiska Glenmark-balladen "James Stewart"
och människor runt mig börjar gosa med varandra och ett och annat
danspar kan man skåda. En mycket tjusig låt som sticker ut
mer här än på skivan.
Det var mer drag på Uggla, kommer en kille fram och skriker
till mig när Glenmark spelar "Lätt som en fjäder". Jag förstår
honom i det ögonblicket, det här var en ganska tråkig låt.
Dock repareras det direkt med "Daisy". Den är inte direkt sis, vilket
märks på publiken som dras närmare scenen.
Nu sätter Glenmark igång publiken med handklappning och
stämningen höjs flera meter. "Bygg på mig" spelas och för
första gången upptäcker jag att det är en mycket bra
låt. Den gör sig bäst live. "Här går en man"
från 1989 håller än visar det sig därpå.
Sedan kommer showens höjdpunkt, enligt de flesta jag pratade med
efteråt. "Vad gör man med en söndagmorgon?", frågar
sig Glenmark i "Mare Mare". Trots sitt ganska låga tempo är
det här den perfekta konsertlåten. Den har en trallvänlig
refräng som alla kan sjunga med i. "Go, go, go", skriker Glenmark,
och får publiken att repetera. "Go, go, go", det är hämtat
från Glenmarks, i mitt tycke, starkaste album, "99".
Nu spelas "Leva länge", en fin bit från den senaste plattan.
Dock saknas de snygga ljudeffekterna från CD:n. Bandet lämnar
scenen för att låta sig ropas tillbaka. En antagligen välbehövlig
paus för Glenmark och kompani.
Efter att ha återintagit scenen sjunger Glenmark den stillsamma
"Jag kan" varpå han gör sig redo för avslutningen. "Hon
har blommor i sitt hår", sjunger han lite försiktigt, varpå
musiken kommer igång och det jublas i lokalen. Det är sådant
drag att man får en känsla av att taket ska lyfta. Glenmark
låter mikrofonen gå runt i publiken och några stycken
får göra var sitt tappert försök att sjunga refrängen.
Det låter inte direkt bra, och Glenmark har mycket roligt åt
det hela. "Hon har blommor i sitt hår" kom 1990 och är en av
de absolut främsta låtarna som gjorts i den här genren,
suveränt bra helt enkelt. Ett mäktigt slut på en mycket
bra konsert. Vad tyckte Glenmark om Enköpingspubliken då? Via
sin turnéledare lät han hälsa "bra".
De som var på Joar i fredags blev bjudna på ett mycket
bra framträdande och kan känna sig helt nöjda.
Nöjd var dock inte Thomas Holm efteråt.
Katastrof!, sa han. Glenmark var otroligt bra, men det kom inte
tillräckligt många. Det var sämre än väntat.
Thomas Holm har planer på att ta hit Kent och Nordman till våren,
men nu är han tveksam.
Jag har inte bestämt mig än. När man tar hit en
av Sveriges bästa artister och bara 500 kommer, måste man börja
fundera. Jag är tveksam till framtiden, kanske är det inte live-uppträdanden
som går hem i Enköping.
