När jag besökte min 92-åriga farmor efter hemkomsten från USA gav hon mig den här träskeden som hon gissningsvis hade köpt på en secondhandbutik. Hon sa att hon skulle ha gett den till mig före resan men glömt bort det. Meningen var att jag och Matt skulle ha använt den när vi var ute och skulle äta något, förslagsvis glass, och inte hade tillgång till sked. Hon motiverade det med att den är så lätt så den är smidig att ha med sig. Som tur var glömde hon som sagt att ge den till mig i tid, men det kan ju bli fler resor.
En kommentar till “Det är tanken som räknas”
Kommentarer är stängda.
Jättebra tänkt! Ifall de inte hade sådanna nymodigheter som skedar där borta i Amerrikatt! Synd att du inte fick den innan, tur att ni klarade er ändå!