Författare: Per

Per Myrsten föddes i Uppsala den 11 augusti 1978. Han har gjort några resor till USA och Canada genom åren men det här blir den första tillsammans med Matt. På gott och ont.

Pers topp 5

Precis som Matt tidigare har gjort så kommer jag här att sammanställa en topp 5-lista, utan inbördes rangordning, över upplevelser i USA sommaren 2011.

Alcatraz
Fängelset på Alcatraz Island utanför San Francisco var mellan 1934 och 1963 ett av av världens mest rymningssäkra. Idag kan man som turist besöka Alcatraz, vilket vi gjorde. Det är en riktigt cool plats där det mesta är bevarat som det var under fängelseåren och man kommer nära på riktigt. Man kan t.ex. gå in i celler och vistas på rastgården.

Lugn och ro i Hollywood
Vi stannade fyra nätter i Hollywood. Där kunde vi slappna av och få kontinuitet i tillvaron. Vi bodde på Motel Coral Sands och handlade frukost i butiken intill varje dag. Vi kollade på tv-serien American Chopper varje morgon. När vi satt vid motellets pool en dag sa vi till varandra att bättre än så här kommer det inte bli på resan. Lite ironiskt men samtidigt sant på något vis.

Love
Las Vegas var överdådigt, det var en upplevelse att vara där. På vårt hotell, Mirage, gick den femårsjubilerande showen Love med musik av The Beatles och artisteri av Cirque du Soleil. Det var en enastående föreställning. Allt var speciellt, vackert och genomtänkt. Matt sa efteråt att det var det bästa han hade sett, och jag är böjd att hålla med. En riktig höjdpunkt på resan.

Centralia
På väg 61 i Pennsylvania kom vi till en skarp högerkurva med en jordvall framför. Vi stannade bilen, klättrade över vallen och beskådade vägens ursprungliga dragning. Att se den övergivna och ödelagda vägen var ett av resans starkaste ögonblick. Vi tog högerkurvan och åkte vidare till Centralia, staden som försvann. Att vandra på stadens tomma gator gav en känsla av surrealism.

Coney Island
I södra Brooklyn, New York, finner man halvön Coney Island. Där finns en stor sandstrand och ett nöjesfält från förr. Ett par av åkattraktionerna uppfördes redan på 1920-talet. Coney Island är en plats som sedan länge har lämnat sina glansdagar bakom sig. Tiden har stannat. Att komma dit är som att kliva tillbaka ett halvt sekel i tiden. En mycket speciell plats.

Death Valley Helen

Den 2 juli 2011 stannade vi till i den gamla gruvstaden Calico på vägen mellan Los Angeles och Las Vegas (läs mer här). Nedanför staden ligger kyrkogården Calico Cemetery, vilken vi också besökte. Många gravar hade träbitar istället för gravstenar men en och annan sten fanns också. Jag fastnade för en inskription på en av dem, ”I can still see my beloved Calico”. Jag funderade över varför det stod så. Det kändes ovanligt med ett citat i jagform och presens på en gravsten, även om jag förstås inte vet vad som är brukligt att skriva på gravstenar i USA.

För någon vecka sedan googlade på citatet men hittade ingenting. Men när jag sökte på kyrkogårdens namn fick jag fram bilder på gravstenar och en av dem bar namnet ”Death Valley Helen”. Det var just den gravstenen jag letade efter. En sökning på ”Death Valley Helen” gav några få relevanta träffar. Dels på graven och dels på en bok från 1981 med namnet ”Death Valley Helen Tells This”. Utan att egentligen veta om det var rätt Helen beställde jag boken från ett antikvariat för $10 plus $14 i fraktkostnad och i dag fick jag den.

 

Jag öppnade och läste inledningen:
She danced in the streets at Calico from morning till dusk.

Jag bläddrade fram till sista sidan och läste den avslutande meningen:
When Helen’s last dance is finished she shall be laid to rest at Boot Hill in Calico, with these words engraved on her tombstone. ”I can still see my beloved Calico”.

Det är tanken som räknas

image

När jag besökte min 92-åriga farmor efter hemkomsten från USA gav hon mig den här träskeden som hon gissningsvis hade köpt på en secondhandbutik. Hon sa att hon skulle ha gett den till mig före resan men glömt bort det. Meningen var att jag och Matt skulle ha använt den när vi var ute och skulle äta något, förslagsvis glass, och inte hade tillgång till sked. Hon motiverade det med att den är så lätt så den är smidig att ha med sig. Som tur var glömde hon som sagt att ge den till mig i tid, men det kan ju bli fler resor.

Tillbaka

image

Nu står vi på Arlanda och väntar på vårt bagage och alldeles strax skiljs våra vägar.
Tack alla ni som har följt oss på vår resa genom USA sommaren 2011!

/Per & Matt

Coney Island, New York

Jag visste på förhand att jag skulle gilla Coney Island. Det är ett område med en stor sandstrand och ett nöjesfält som härstammar från förr. Det var många tomma ytor efter rivningar och många tomma affärslokaler som skvallrade om att Coney Island en gång har varit mer av allt. Fortfarande finns dock attraktioner kvar, som berg- och dalbanan från 1927 och pariserhjulet från 1920, och så finns en trevlig strandpromenad i trä och ett antal butiker och restauranger, men områdets glansdagar är sedan länge förbi.
Det är som att komma till en annan tid när man kliver av tunnelbanan i Coney Island. Det känns mer som 1940 än 2011. Rätt så häftigt.

FN och Empire State Building

image

image

Matt sprang i Central Park. Vi gick till FN-högkvarteret, Raul Wallenberg-monumentet och Dag Hammarskjöld Plaza. Jag gick till en barberare som klippte mig för $12 plus dricks. Vi besökte Rockefeller Center. Jag lämnade mina kostymbyxor till en skräddare. Vi åkte upp i Empire State Building, först 86:e våningen för $22, sen 102:a våningen för $15. 86:e våningen hade räckt gott och väl. Nu är klockan 1.40 och vi borde sova för länge sen. God natt!

Land of the free

image

image

Efter att ha köat länge lyckades vi komma ombord på en båt som tog oss till Liberty Island där världens kändaste staty, Frihetsgudinnan, finns. Liberty Island är fin och statyn är en mäktig symbol för frihet. Matt hade dock trott att den skulle vara större än den var.
Därefter gick båten vidare till Ellis Island där vi besökte Immigrationsmuseet.
När vi kom till Manhattan igen gick vi till Wallstreet, tjuren, New York-börsen och slutligen World Trade Center som håller på att återuppbyggas.
Nu bor vi en natt på Milford Plaza, som utan att glänsa är ett par klasser bättre än Pennsylvania Hotel (ett par klasser dyrare också). Förhoppningsvis har vi dock lyckats spara det bästa hotellet till sist. Den som lever får se.

Allting har ett slut

image

Vi har sett slutet på sagan om Harry Potter i kväll med imax och 3D och grejer. Matt fixade.
Den första Harry Potter-filmen jag såg var tvåan. Det var 2002 i en biosalong på Azorerna med Justus, Erik och Olle. Sen har jag sett filmerna med olika personer genom åren ibland på bio, ibland på DVD, de flesta med Emelie. Det är häftigt att skådespelarna i huvudsak har varit desamma sedan första filmen och att vissa var barn när det började och är vuxna nu.
Bara en kunde leva, var det sagt. Jag hade lyckats undvika att få reda på utgången från att den sjunde boken kom ut tills alldeles nyligen, då vi var på hotellrummet i Hollywood och Matt visade ett YouTube-klipp som avslöjade hur det slutade. Nära skjuter ingen hare, men trots att jag visste så var filmen klart sevärd.
Det känns lite vemodigt att det är över men allting har ett slut. God natt!