Amerika sommaren 2011
”Hus, han säljer hus. Han är mekaniker”.
Matt sprang i Central Park. Vi gick till FN-högkvarteret, Raul Wallenberg-monumentet och Dag Hammarskjöld Plaza. Jag gick till en barberare som klippte mig för $12 plus dricks. Vi besökte Rockefeller Center. Jag lämnade mina kostymbyxor till en skräddare. Vi åkte upp i Empire State Building, först 86:e våningen för $22, sen 102:a våningen för $15. 86:e våningen hade räckt gott och väl. Nu är klockan 1.40 och vi borde sova för länge sen. God natt!
Efter att ha köat länge lyckades vi komma ombord på en båt som tog oss till Liberty Island där världens kändaste staty, Frihetsgudinnan, finns. Liberty Island är fin och statyn är en mäktig symbol för frihet. Matt hade dock trott att den skulle vara större än den var.
Därefter gick båten vidare till Ellis Island där vi besökte Immigrationsmuseet.
När vi kom till Manhattan igen gick vi till Wallstreet, tjuren, New York-börsen och slutligen World Trade Center som håller på att återuppbyggas.
Nu bor vi en natt på Milford Plaza, som utan att glänsa är ett par klasser bättre än Pennsylvania Hotel (ett par klasser dyrare också). Förhoppningsvis har vi dock lyckats spara det bästa hotellet till sist. Den som lever får se.
Vi tillbringade en stor del av gårdagen i Washington D.C., USA:s huvudstad. Efter vårt något förvirrade besök vid Pentagon (som Matt tidigare har skrivit om) åt vi på en veganrestaurang nära Dupont Circle. För att komma dit hade vi kört igenom hela centrum och för att ta oss till Capitol Hill skulle vi vara tvungna att köra tillbaka genom centrum. Eftersom vi ville undvika det, då Washington är den jobbigaste körningen på hela resan, ställde vi bilen på en tvåtimmarsparkering och tog taxi till Capitol Hill. På grund av tidsbrist fick vi sedan småspringa genom parken mellan Capitol Hill och Lincoln Memorial och efter det Vita huset. Det var kul att se dessa platser men tråkigt nog var dammen framför Lincoln Memorial tömd på vatten.
Vi tog en ny taxi tillbaka till bilen och klarade oss undan böter trots att vi blev en kvart sena.
Därefter lämnade vi D.C., åkte igenom Maryland och stannade på ett hotell i York, Pennsylvania, där vi tillbringade natten.
Det fanns gott om parkeringsplatser i närheten av parken och Vita huset, så vill man ta bilen dit så bör det gå fint.
På grund av riktigt dålig uppkoppling kommer det här inlägget lite sent.
Gårdagen startade vi med att åka mot Pentagon. Vi tänkte att det kunde vara kul att se den byggnaden. Vi hade dock ingen adress så vi ställde in koordinaterna på GPS:en i stället och begav oss iväg från motellet vi sovit på. Vi körde och körde och plötsligt stod vi framför en stor byggnad och en vaktkur. Det fanns ingen bra plats att stanna för att få lite bilder så Per började fota från bilen. Jag föreslog att vi kunde stanna till vid vägkanten ändå för att ta lite fler kort. Då hörde vi någon skrika efter oss. Min första tanke är att de inte tycker vi borde stå där så jag började köra iväg. Då skriks det ännu mer och vi ser en vakt komma springandes efter oss. Jag stannar snabbt bilen och Per hissar ner fönsterrutan. Vakten säger något upprört ”Give me that camera!” Vi ger honom kameran. Han säger att vi ska vara väldigt försiktiga med vad vi tar kort på samtidigt som han tittar igenom våra bilder. Efter det ber han om våra pass och säger ”Sweden, huh?” Vet inte om han menade något speciellt med det. Sedan blev han i alla fall ganska trevlig och förklarade hur vi skulle åka om vi ville ta bilder fritt. Platsen vi ville till hette Pentagon Memorial.
Efter att ha kört fel redan vid första svängen i hans vägbeskriving och mötts av en skylt där det stod att det var absolut förbjudet för fordon utan tillstånd att köra av motorvägen på det stället samt senare hamna på Pentagons huvudparkering där vi möttes av ännu en vakt som förklarade ytterligare en gång vart vi ville så hamnade vi till slut i ett parkeringshus i Pentagon City. Om man vill besöka Pentagon Memorial så är det tydligen där man bör parkera.
Efter parkeringen så går man genom en lång gångtunnel under motorvägen där förbud mot bl.a. fotografering startar. På andra sidan finns Pentagons huvudentré och till vänster om den ligger Pentagon Memorial. Väl inne där (inga kontroller alls konstigt nog, även om det nämns att man kan bli genomsökt) så var fotografering tillåten men man fick t.ex. inte springa.
Pentagon Memorial är en minnesplats för de 184 människor som dödades på platsen den 11 september 2001. För varje person finns ett monument och alla monument står i rader efter personens födelseår. Allt detta är okej att fota och även den sida av Pentagon som ligger mot minnesplatsen. Det jag inte hade förstått var att det bara var den sidan man fick ta kort på så när jag fotade framsidan lite så kom en polis snabbt fram till mig och bad mig först visa bilden och sen radera den. Han förklarade bestämt att det inte var okej att fota den sidan av huset. Det var dock väldigt svårt att känna till det förbudet kände jag.
Till utställningen Tennessee Centennial and International Exposition år 1897 uppfördes bl.a. en kopia av Parthenon i Nashville. På 1920-talet byggdes den om i permanent material (betong). Idag innehåller byggnaden ett museum.
Vi stannade till i Nashville i förmiddags för att beskåda detta underverk. Dock gick vi inte in. Vi tog även en tur till Nashvilles centrum för att titta på Country Music Hall of Fame men fick nöja oss med att se det från bilen eftersom det p.g.a. ombyggnad/utbyggnad var svårt att hitta parkeringsplats.
Nu är vi på väg mot Washington D.C. i skrivande stund, kl. 15, har vi 900 km kvar. Vi kommer inte komma fram i kväll. Var vi sover i natt vet ingen.
Vi rullar ut från Southfork Ranch, ranchen från tv-serien Dallas som gick mellan 1978 och 1991 i USA och troligen från 1979 i Sverige. På den tiden hade vi två kanaler att välja mellan och de flesta svenskar hade troligen någon form av relation till Dallas. Så även vi.
Inträdet till ranchen var $10, vilket bara är en tredjedel av vad det kostade på Winchester Mystery House i San José. Man fick en kortare guidad tur och fick sedan ströva fritt på ranchen och i bostadshuset, som för övrigt uppfördes 1970. Det var väldigt fritt, vi gillade upplägget.
Just nu pågår inspelning av nya Dallas-avsnitt. Vi kommer att få möta en ny generation Ewings men även flera av de gamla skådespelarna kommer vara med. Dallas sändes i över 90 länder, men kan knappast bli lika stort igen med tanke på att konkurrensen är så mycket hårdare idag.
Jag har under en tid varit intresserad av att skaffa ett hus i New England-stil när jag flyttar ifrån min lägenhet. Det intresset stärktes i dag. Känner någon en arkitekt som kan rita Southfork-huset åt mig för en billig penning?
I vår live-sektion kan du se en sändning som vi gjorde från husets balkong nyss.
Jag hade höga förväntningar på Tombstone. I synnerhet på Boothill grave yard, en begravningsplats från 1800-talets senare del.
Vi började med att besöka Boothill. Namnet är ju oerhört coolt och stället är helt klart sevärt. Jag hade dock hoppats att få se en övergiven gravplats med gamla och slitna kors med texter som ”Unknown”. Men alla gamla träbitar med namn på döda har förstås förmultnat sedan länge och Boothill är en relativt välskött gravplats, mestadels med skyltar i metall. Det är förstås bra att de håller ordning men det var inte riktigt vad jag hade hoppats på.
Tombstone är en riktig vilda västern-stad. Den är troligen inte allt för olik hur den såg ut på sent 1800-tal. Nu är dock huvudgatan asfalterad och i husen finns sånt som man kan sälja till turister. Turismen är Tombstones viktigaste inkomstkälla, i särklass. (Källhänvisning saknas).
Många av byggnaderna är förstås utbytta genom åren men bl.a. tingshuset från 1882 och Bird Cage Theatre från 1881 står kvar. Vi betalade $10 var för att gå in i teatern. Det var en häftig känsla, den är orörd sedan 1800-talet och därmed oförstörd.
Ett tips om du ska besöka Tombstone, kom inte för sent! Vi kom efter kl. 17 då nästan allt stänger. Därmed missade vi O.K. Corral, platsen där Earps mötte Clantons i den kända revolverstriden 1881. Den var omgärdad av höga murar så man hade ingen möjlighet att se den, vilket var tråkigt. Matt skulle dessutom raka sig och jag klippa mig i Tombstone, men till det fanns ingen möjlighet så sent på dagen.
Är man ändå i södra Arizona ska man absolut besöka Tombstone. Om inte så kan man låta bli. Nu har vi varit där, hur som helst, och det känns lite coolt.
Första delen av dagen har vi tillbringat i nationalparkerna Sunset Volcano och Wupatki strax norr om Flagstaff, Arizona. $5 betalade vi till ”the ranger”, en svenskättling vid namn Edstrom, för att få komma in på området. Sedan tittade vi på Sunset Volcano och gick en promenad på stelnad lava. Vulkanen hade sitt utbrott för 1000 år sedan.
Wupatki Pueblo är ruinerna efter en bosättning från tiden före vulkanutbrottet. Det mesta i USA är ju byggt i modern tid så det var kul att se något äldre. Omväxling förnöjer.
Från Las Vegas åkte vi till Hooverdammen. Ett väldigt imponerande bygge som uppfördes 1931-35. Tråkigt nog miste över 100 arbetare livet under byggnationen.
Vid Hooverdammen går gränsen mellan Nevada och Arizona. Från och med nu är det alltså Arizona som gäller och även en ny tidszon.
I dag har vi delat på oss. Jag har gått en mil igen och är trött i ben och fötter. Jag har gått längs the Las Vegas strip och kollat på byggnader.
I dag är det USA:s nationaldag men det har i princip inte märkts alls. Kanske blir det fyrverkeri i kväll, vi får se.
Om två timmar ska vi gå på musikal. Matt har loggat ut från Google Talk och är spårlöst försvunnen.