Per – Sida 2 – Per & Matt

New York City

Nu har vi lämnat in hyrbilen på Newarks flygplats och betalat $274 i envägsavgift. Vi skulle egentligen ha lämnat den på eftermiddagen den 19 juli men nu blev det istället på morgonen den 17 juli. Det innebär att vi får mer tid i resans sista stad, New York. Eftersom vi har lagt till dagar här vid två olika tillfällen så kommer vi behöva bo på tre olika hotell. Nu har vi checkat in på Pennsylvania Hotel mittemot Madison Square Garden. För att lyckas med det var vi tvugna att köa i 45 minuter. Hotellrummet är litet och slitet och utsikten obefintlig. Läget och priset (761 kronor för en natt) är mycket bra.
Matt och jag är själva nu igen sedan Rachel gett sig av till Long Island.

Niagarafallen

Sent i går anlände vi till Rochester, New York, där vi sov en natt hos Rachel, som jag träffade när hon pluggade i Uppsala för två år sedan. Just nu sitter vi alla tre i en bil på väg till Pine Brook, New Jersey, där vi ska spendera natten. I morgon lämnar vi bilen på flygplatsen i Newark och tar oss till New York City.
Vi har varit vid Niagarafallen i dag. Vi såg dem från USA-sidan och gick inte över till Kanada på grund av tidsbrist. USA-sidan har trevliga parker medan Kanada-sidan är mer inriktad på nöje. Vyn över hästskofallet är bättre från Kanada men man ser det bra från USA också. Fallen är riktigt imponerande och bör, liksom Grand Canyon, räknas till naturens främsta mästerverk.

Frukost kl. 18.50

Jag skippade frukosten i morse och när vi satt i bilen och klockan var 13 frågade jag Matt om vi skulle stanna och äta lunch. Då visade det sig att det inte skulle bli någon lunch för att han hade ätit en sen frukost. Därmed blev mitt första mål mat i dag klockan 18.50. Jag är ganska bra på att inte äta, men den här frukosten var i senaste laget.

Välkommen till verklighetens Silent Hill!

Egentligen gillar jag inte att göra Silent Hill-kopplingen redan i rubriken, för Centralia är en fascinerande och säregen plats som är en värd att besöka varesig man är intresserad av Silent Hill eller inte. Men rubriken ger förhoppningsvis fler läsare än om jag hade skrivit något annat. Centralia är förebilden för Silent Hill men likheterna är egentligen få.
Sedan 1962 brinner det i underjorden i Centralia. Området är rikt på kol och det är just kol som brinner. Det kommer brinna länge till.
Myndigheterna har bestämt att ingen ska få bo i Centralia på grund av giftiga gaser från branden. Sju personer bor dock kvar och följaktligen finns några hus på platsen men nästan hela staden är som bortblåst. Enligt Google Maps bär gatorna fortfarande namn som Peach Street och Park Street. De finns här, men de ligger helt öde. Längs dem låg en gång hus, men sedan de revs har tomterna återtagits av naturen. Det dröjer nog inte allt för länge innan det börjar grönska även i de asfalterade gatorna.
Att promenera i Centralia känns konstigt. Man kan tänka sig hur bilar körde på gatorna, hur barn lekte i parken, hur människor handlade i butiken på hörnet. Men inget av det där finns kvar.
Vi besökte Centralias båda gravplatser och även en övergiven kyrka som finns uppe på en höjd ovanför staden. Brandstationen finns också kvar och den är fortfarande i bruk.
Där branden en gång härjade som värst gick vägen till och från Centralia. Området bedömdes som för farligt att köra i så vägen drogs om. Den gamla vägen finns kvar och det är fritt fram att besöka den (och tyvärr även att klottra på den tydligen). Det är nästan lite kusligt att gå på den helt övergivna fyrfiliga vägen, eller åtminstone känns det mycket märkligt.
När vi slutligen lämnade platsen efter cirka två timmar kom vi snart till ett samhälle med bostäder, butiker och människor. Det kunde ha varit Centralia…

Washington D.C.

Vi tillbringade en stor del av gårdagen i Washington D.C., USA:s huvudstad. Efter vårt något förvirrade besök vid Pentagon (som Matt tidigare har skrivit om) åt vi på en veganrestaurang nära Dupont Circle. För att komma dit hade vi kört igenom hela centrum och för att ta oss till Capitol Hill skulle vi vara tvungna att köra tillbaka genom centrum. Eftersom vi ville undvika det, då Washington är den jobbigaste körningen på hela resan, ställde vi bilen på en tvåtimmarsparkering och tog taxi till Capitol Hill. På grund av tidsbrist fick vi sedan småspringa genom parken mellan Capitol Hill och Lincoln Memorial och efter det Vita huset. Det var kul att se dessa platser men tråkigt nog var dammen framför Lincoln Memorial tömd på vatten.
Vi tog en ny taxi tillbaka till bilen och klarade oss undan böter trots att vi blev en kvart sena.
Därefter lämnade vi D.C., åkte igenom Maryland och stannade på ett hotell i York, Pennsylvania, där vi tillbringade natten.
Det fanns gott om parkeringsplatser i närheten av parken och Vita huset, så vill man ta bilen dit så bör det gå fint.

Per & Matt are like dog and cat

Matt har fått för sig att vi ska ha så kallt som möjligt i bilen trots att vi är klädda i shorts och t-shirts. Lite jobbigt eftersom vi ska åka långt i dag, vi har 500 km kvar till Harrisonburg där vi ska övernatta.
Nackdelar: Vi får sitta och småfrysa.
Fördelar: Inga.

Parthenon, Nashville

Till utställningen Tennessee Centennial and International Exposition år 1897 uppfördes bl.a. en kopia av Parthenon i Nashville. På 1920-talet byggdes den om i permanent material (betong). Idag innehåller byggnaden ett museum.
Vi stannade till i Nashville i förmiddags för att beskåda detta underverk. Dock gick vi inte in. Vi tog även en tur till Nashvilles centrum för att titta på Country Music Hall of Fame men fick nöja oss med att se det från bilen eftersom det p.g.a. ombyggnad/utbyggnad var svårt att hitta parkeringsplats.
Nu är vi på väg mot Washington D.C. i skrivande stund, kl. 15, har vi 900 km kvar. Vi kommer inte komma fram i kväll. Var vi sover i natt vet ingen.

Jackson, Tennessee

Vi har lyssnat på Johnny Cash/June Carters version av 60-talslåten Jackson (av Lieber/Wheeler) flitigt under resan. Vi har läst oss till att låten med största sannolikhet handlar om Jackson i Tennessee så när vi passerade avfarten till staden i dag så svängde vi av. Det visade sig att det var Carl Perkins hemstad vi besökte, vilket vi förstås redan hade vetat om vi hade varit mer pålästa om just Carl Perkins.
Matt filmade lite med sin digitalkamera i centrum och sedan åkte vi tillbaka mot motorvägen. Vi skulle stanna till och byta förare och hamnade vid en liten 1800-talsgravplats vid namn Taylor Cemetery. Jag passade på att ta några foton i solnedgången.

Graceland

Förmodligen finns det ingen musikers f.d. hem som är mer besökt av turister än Elvis Presleys. Vi hade dock turen att komma till Graceland i Memphis på en lugn dag, jag misstänker att det kan vara betydligt trängre ibland.
Vi valde inträdesbiljetter för $35 styck (parkeringen kostade $10) och då ingick visning av huset och tomten samt inträde till ett museum med Elvis bilar och ett annat med hans flygplan (som man även fick gå in i).
Det var kul att se Elvis hus. Inredningen var speciell (inte så smakfull i mitt tycke) och allt såg ut som på Elvis tid. Originalmöblerna var kvar, trevligt nog.
Man fick besöka markplanet och källarplanet, men inte övervåningen. Tydligen var det Elvis privata våning där han aldrig tog upp gäster. Det var också i badrummet på övervåningen som han dog 1977. Man slussades genom huset av personal och fick bara se vissa (förmodligen de viktigaste) rum på de nedre planen.
Huset byggdes 1939 och Elvis köpte det 1957. 1982 öppnades det för allmänheten.
På live-sektionen finns en sändning från Gracelands innergård.

Martin Luther King jr

Motellet på bilden är inte det motell vi bodde på i natt. Det är motellet där Martin Luther King jr sköts till döds 1968. Numer är det inte ett motell utan National Civil Rights Museum, vilket vi just har besökt. Memphis är staden.