Jag hade höga förväntningar på Tombstone. I synnerhet på Boothill grave yard, en begravningsplats från 1800-talets senare del.
Vi började med att besöka Boothill. Namnet är ju oerhört coolt och stället är helt klart sevärt. Jag hade dock hoppats att få se en övergiven gravplats med gamla och slitna kors med texter som ”Unknown”. Men alla gamla träbitar med namn på döda har förstås förmultnat sedan länge och Boothill är en relativt välskött gravplats, mestadels med skyltar i metall. Det är förstås bra att de håller ordning men det var inte riktigt vad jag hade hoppats på.
Tombstone är en riktig vilda västern-stad. Den är troligen inte allt för olik hur den såg ut på sent 1800-tal. Nu är dock huvudgatan asfalterad och i husen finns sånt som man kan sälja till turister. Turismen är Tombstones viktigaste inkomstkälla, i särklass. (Källhänvisning saknas).
Många av byggnaderna är förstås utbytta genom åren men bl.a. tingshuset från 1882 och Bird Cage Theatre från 1881 står kvar. Vi betalade $10 var för att gå in i teatern. Det var en häftig känsla, den är orörd sedan 1800-talet och därmed oförstörd.
Ett tips om du ska besöka Tombstone, kom inte för sent! Vi kom efter kl. 17 då nästan allt stänger. Därmed missade vi O.K. Corral, platsen där Earps mötte Clantons i den kända revolverstriden 1881. Den var omgärdad av höga murar så man hade ingen möjlighet att se den, vilket var tråkigt. Matt skulle dessutom raka sig och jag klippa mig i Tombstone, men till det fanns ingen möjlighet så sent på dagen.
Är man ändå i södra Arizona ska man absolut besöka Tombstone. Om inte så kan man låta bli. Nu har vi varit där, hur som helst, och det känns lite coolt.
