1962 började det brinna i marken i den lilla staden Centralia i Pennsylvania. Området var känt för sina rika koltillgångar och som bekant brinner kol väldigt bra. Flera försök att stoppa branden gjordes, men alla misslyckades. Med snabbare agerande och mer pengar hade elden troligtvis kunna stoppats.
Vid den tiden bodde ca 1400 människor i Centralia. I början av 1980-talet, när det hade brunnit i 20 år, bodde fortfarande över 1000 människor kvar. Då tog myndigheterna beslutet att alla som ville skulle förflyttas och att deras hus skulle rivas. 1992 ändrades beslutet till att alla skulle tvingas flytta och myndigheterna tog över ägandet av de kvarvarande fastigheterna.
Efter 50 år brinner det fortfarande i underjorden. Det är möjligt att det kommer brinna lika länge till, och lika länge till igen. Staden är, bortsett från några få byggnader, jämnad med marken och bara sju personer bor där år 2011.
Det är en tragisk berättelse men också fascinerande. Jag har alltid varit väldigt intresserad av övergivna platser och för några år sedan hittade jag Centralia på nätet. Jag visste omedelbart att jag ville åka dit. När jag och Matt diskuterade platser vi skulle besöka på vår USA-resa var Centralia ett givet resmål för min del och Matt vågade inte säga emot.
Låter det intressant? Har du en timme till övers? Titta på dokumentärfilmen The Town that Was! John Lokitis, Centralias yngste innevånare, berättar om staden och livet där. Han klipper offentliga gräsytor, målar, sätter upp dekorationer vid jul, sköter om kyrkogården etc. Han berättar att han hoppas att de ska få tillbaka äganderätten till sina hem och att Centralia ska byggas upp på nytt en dag. Huset han bor i har han övertagit från sina morföräldrar.
Jag googlade på ”John Lokitis” nu. I december 2009 revs hans hus och han tvingades bort från Centralia. Sorgligt.
