The Gun Store

Jag är ingen direkt vapenälskare och tycker det är bra med restriktiva vapenlagar som vi har i Sverige, men jag gillar precisionsövningar som t.ex. biljard, dart, bowling och luftgevärsskytte (jag har faktiskt vunnit brons en gång i klubbmästerskapen i Enköpings luftgevärsklubb för många år sedan). Tyngre vapen ger genom sin farlighet dessutom en viss adrenalinkick. Detta plus att jag gillar att prova nya saker som man kanske inte får chans till igen gjorde att jag bestämde mig för att vi skulle åka förbi The Gun Store här i Las Vegas. Jag visste att Per inte var så intresserad så jag lade själv upp planen i går kväll att vi skulle börja den här dagen med ett besök där på vägen in till city så att det var avklarat.

Väl där så möttes vi av klichéartat klädda och vänliga tjejer som visade oss vägen in till den stora muskulösa instruktören Tom. Allt var väldigt klyschigt och man kände sig väl inte direkt hemma. Jag försökte dock smälta in så mycket som möjligt och så engagerat jag kunde göra som Tom sa åt mig, t.ex. när jag skulle posa med vapnen efter varje runda.

Det fanns olika paket man kunde välja mellan och jag valde så klart Zombie Package med bl.a. nazi-zombier som måltavlor och en pistol, ett hagelgevär, ett halvautomatgevär(?) och en uzi som vapen. Naturligtvis valde jag även att köpa mig före den 40 minuter långa kön och få ett privat rum att skjuta i (om inte annat så för säkerheten att vara själv i stället för bland en massa andra som aldrig skjutit med ett vapen förut).

Sen var det bara att följa Toms order medan Per fotade och filmade.

Det är alltid läskigt att hålla i skarpladdade vapen och det är väldigt svårt att förstå att folk kan rikta dem mot andra människor (eller djur för den delen) men det gör det inte mindre spännande eller förtar utmaningen att försöka träffa där man siktar (förslagsvis på hjärnan när det gäller zombier). Av de fyra vapnen så var nog uzi roligast, mest p.g.a. att det var så pass olikt allt jag provat tidigare. Lite skönt var det dock när det var över och man fick komma ut därifrån och jag tror inte jag kommer göra något liknande igen på ett tag. Eller kanske. Eller nej. Eller jo, möjligtvis. Eller…

Naturligtvis ingick en cool tröja i paketet och man fick behålla måltavlorna.

Författare: Matt

Mattias Wallander föddes i Enköping den 13 april 1979 och har aldrig varit hemifrån längre än en vecka. Det här blir hans första resa utanför Europa.