Amerika sommaren 2011
Till intromusiken till tv-serien Dallas rullade vi för en stund sedan in i staden med samma namn. Det kändes storslaget.
Nu har vi checkat in på hotellet The Adolphus från år 1912. Efter några nätter på lågbudgetmotell kostade vi på oss fyrstjärnigt boende i centrala Dallas. 719 kronor per natt känns dessutom överkomligt och prisvärt. Hotellet är väldigt fint.
Videoklipp från vår entré i Dallas
I dag har vi varit på Six Flags Hurricane Harbor i Arlington strax utanför Dallas. Jag hade sett fram emot det besöket då alla andra äventyrsbad jag varit på knappt går att jämföra med ett så här stort. Tyvärr förstördes allt av att det var väldigt långa köer till nästan alla åk. Till ett sådant köade jag t.ex. 30 minuter för att få åka i mindre än fem sekunder. Det känns inte riktigt värt det.
Efter ett par sådana åk så slöt jag upp med Per igen och åkte runt i en flera hundra meter lång ström i stället. Det var mer värt det. Mycket mer strömt än andra sådana jag testat. Även vågmaskinen var så klart kraftfullare vilket var kul. Lite trångt bland alla andra människor med sina stora flytanordningar dock.
På det hela taget kändes det först inte riktigt värt det men om man tänker på att det kostar 155 kr om man köper inträdesbiljetten på nätet så är det nog ganska bra ändå. Det finns ändå väldigt mycket att göra och inte bara vattenåkattraktioner heller. Priset är ganska nära vad man får betala på betydligt mindre äventyrsbad i Sverige. Där slipper man dock de extrema köerna.
Per hade för övrigt näst kortast badbyxor på hela anläggning. Och jag hade kortast. Tydligen är klädkoden för killar att man ska ha badbyxor som sträcker sig en bra bit nedanför knäna (och gärna även kalsonger, strumpor och t-shirt). Mina som jag normalt har när jag träningssimmar sträckte sig en liten bit nedanför midjan.
Man ser en del svenska grejer här. Volvolastbilar är mycket vanligare än jag hade trott. Vi möter och kör om sådana ofta. Näst vanligast är automater för papper att torka händerna på, från SCA. Volvobilar och till och med SAAB:ar ser man ibland. Ett IKEA-varuhus har vi också åkt förbi. Slutligen var svenska väggprydnader med cirkusmotiv uppsatta i Bird Cage Theatre i Tombstone, Arizona.
Vi är i El Paso, en stad på gränsen mellan Texas och Mexiko. Vi var sugna på att gå över till Mexiko men som vi hade förutspått så skulle det ta för lång tid att komma tillbaka in i USA. På bilden ses infarten till Mexiko.
El Paso känns som en rätt trevlig stad och det är lite synd att vi inte har tid att stanna längre än 20 minuter.
Nu har vi åkt 3700 km. Från San Francisco till Deming, med flera avstickare, varav Yosemite och Las Vegas var de mest påtagliga.
I dag står GPS:en på Abilene, Texas, vilket betyder en dagsrutt på 900 km från Deming. Med tanke på att vi snart kommer till en ny tidszon och förlorar en timme finns risken att vi inte hinner fram.
I Deming, New Mexico, sov vi i natt. New Mexico har till skillnad från Arizona sommartid så vi förlorade en timme och kom till Deming Motel efter midnatt.
Vi har haft tur med våra boenden hittills men det här var verkligen inte bra. Rummet var det trängsta hittills, för första gången fick vi inget schampo, sängarna och kuddarna var hårda, kylskåpet lät illa. Det värsta av allt var emellertid att trafiken gick nära och väggarna var papperstunna. Det var en hel del tung trafik under natten och även flera tutande fordon. Det var svårt att sova på Deming Motel, minst sagt.
Klockan 10.58 ringde de från receptionen och meddelade att vi hade två minuter på oss att checka ut (!) och vi hann precis.
Man får väl vad man betalar för. 304 kronor är den lägsta summa vi har betalat för en motellnatt hittills.
Jag hade höga förväntningar på Tombstone. I synnerhet på Boothill grave yard, en begravningsplats från 1800-talets senare del.
Vi började med att besöka Boothill. Namnet är ju oerhört coolt och stället är helt klart sevärt. Jag hade dock hoppats att få se en övergiven gravplats med gamla och slitna kors med texter som ”Unknown”. Men alla gamla träbitar med namn på döda har förstås förmultnat sedan länge och Boothill är en relativt välskött gravplats, mestadels med skyltar i metall. Det är förstås bra att de håller ordning men det var inte riktigt vad jag hade hoppats på.
Tombstone är en riktig vilda västern-stad. Den är troligen inte allt för olik hur den såg ut på sent 1800-tal. Nu är dock huvudgatan asfalterad och i husen finns sånt som man kan sälja till turister. Turismen är Tombstones viktigaste inkomstkälla, i särklass. (Källhänvisning saknas).
Många av byggnaderna är förstås utbytta genom åren men bl.a. tingshuset från 1882 och Bird Cage Theatre från 1881 står kvar. Vi betalade $10 var för att gå in i teatern. Det var en häftig känsla, den är orörd sedan 1800-talet och därmed oförstörd.
Ett tips om du ska besöka Tombstone, kom inte för sent! Vi kom efter kl. 17 då nästan allt stänger. Därmed missade vi O.K. Corral, platsen där Earps mötte Clantons i den kända revolverstriden 1881. Den var omgärdad av höga murar så man hade ingen möjlighet att se den, vilket var tråkigt. Matt skulle dessutom raka sig och jag klippa mig i Tombstone, men till det fanns ingen möjlighet så sent på dagen.
Är man ändå i södra Arizona ska man absolut besöka Tombstone. Om inte så kan man låta bli. Nu har vi varit där, hur som helst, och det känns lite coolt.
Nu är vi i Phoenix och Matt har samlat på sig så mycket tvätt att vi blev tvugna att gå till ett tvätteri. Vi har fått hjälp av en annan tvättande med att komma igång och nu väntar vi på att det ska bli klart. Det kommer bli en sen kväll känns det som.
Före tvätten fick han sin utlovade födelsedagsveganpizza, se inlägg från 13 april 2011.
Efter att vi varit och tittat på vulkaner och ruiner och ätit lite snabbt i Flagstaff så begav vi oss mot Sedona. Sedona skulle både enligt människorna på internet och flera som vi träffat på vår väg från San Francisco ha väldigt fina klippor. Det visade sig stämma väldigt bra.
Eftersom mycket annat vackert har kostar pengar att se så gjorde vi dock ett misstag och betalade $20 för att åka in i en statlig park som visade sig mest vara till för människor som ville bada i Oak Creek vilket vi inte riktigt hade tid med. Visst, det fanns fina röda klippor där inne också men sådana kunde man även se utanför parken.
Vi är trots det onödiga utlägget nöjda med besöket i Sedona och kan starkt rekommendera en tur förbi där.
Första delen av dagen har vi tillbringat i nationalparkerna Sunset Volcano och Wupatki strax norr om Flagstaff, Arizona. $5 betalade vi till ”the ranger”, en svenskättling vid namn Edstrom, för att få komma in på området. Sedan tittade vi på Sunset Volcano och gick en promenad på stelnad lava. Vulkanen hade sitt utbrott för 1000 år sedan.
Wupatki Pueblo är ruinerna efter en bosättning från tiden före vulkanutbrottet. Det mesta i USA är ju byggt i modern tid så det var kul att se något äldre. Omväxling förnöjer.
