Amerika sommaren 2011
Matt har fått för sig att vi ska ha så kallt som möjligt i bilen trots att vi är klädda i shorts och t-shirts. Lite jobbigt eftersom vi ska åka långt i dag, vi har 500 km kvar till Harrisonburg där vi ska övernatta.
Nackdelar: Vi får sitta och småfrysa.
Fördelar: Inga.
Till utställningen Tennessee Centennial and International Exposition år 1897 uppfördes bl.a. en kopia av Parthenon i Nashville. På 1920-talet byggdes den om i permanent material (betong). Idag innehåller byggnaden ett museum.
Vi stannade till i Nashville i förmiddags för att beskåda detta underverk. Dock gick vi inte in. Vi tog även en tur till Nashvilles centrum för att titta på Country Music Hall of Fame men fick nöja oss med att se det från bilen eftersom det p.g.a. ombyggnad/utbyggnad var svårt att hitta parkeringsplats.
Nu är vi på väg mot Washington D.C. i skrivande stund, kl. 15, har vi 900 km kvar. Vi kommer inte komma fram i kväll. Var vi sover i natt vet ingen.
Vi har lyssnat på Johnny Cash/June Carters version av 60-talslåten Jackson (av Lieber/Wheeler) flitigt under resan. Vi har läst oss till att låten med största sannolikhet handlar om Jackson i Tennessee så när vi passerade avfarten till staden i dag så svängde vi av. Det visade sig att det var Carl Perkins hemstad vi besökte, vilket vi förstås redan hade vetat om vi hade varit mer pålästa om just Carl Perkins.
Matt filmade lite med sin digitalkamera i centrum och sedan åkte vi tillbaka mot motorvägen. Vi skulle stanna till och byta förare och hamnade vid en liten 1800-talsgravplats vid namn Taylor Cemetery. Jag passade på att ta några foton i solnedgången.
Förmodligen finns det ingen musikers f.d. hem som är mer besökt av turister än Elvis Presleys. Vi hade dock turen att komma till Graceland i Memphis på en lugn dag, jag misstänker att det kan vara betydligt trängre ibland.
Vi valde inträdesbiljetter för $35 styck (parkeringen kostade $10) och då ingick visning av huset och tomten samt inträde till ett museum med Elvis bilar och ett annat med hans flygplan (som man även fick gå in i).
Det var kul att se Elvis hus. Inredningen var speciell (inte så smakfull i mitt tycke) och allt såg ut som på Elvis tid. Originalmöblerna var kvar, trevligt nog.
Man fick besöka markplanet och källarplanet, men inte övervåningen. Tydligen var det Elvis privata våning där han aldrig tog upp gäster. Det var också i badrummet på övervåningen som han dog 1977. Man slussades genom huset av personal och fick bara se vissa (förmodligen de viktigaste) rum på de nedre planen.
Huset byggdes 1939 och Elvis köpte det 1957. 1982 öppnades det för allmänheten.
På live-sektionen finns en sändning från Gracelands innergård.
I förrgår tog jag ett morgonlöppass längs med Katy Trail i Dallas. Längst ut innan jag skulle vända tillbaka mot hotellet så lade jag mig på en gräsmatta och tänkte att jag skulle få lite färg i solen. Tyvärr så lade jag mig dock mitt i vägen för en myrkoloni. Det jag trodde var svettdroppar som rann var i stället myror som gick omkring och bet på mig. Efter ett tag när jag skulle resa mig upp såg jag flertalet små myror krypandes omkring bl.a. på min vänstra armbåge. Då märkte jag även att det sved där de hade hållit till. Det blev lite rött under första dagen men dagen därpå såg det ut som på bilden nedan. Eventuellt har det varit ännu värre i dag. Per säger att jag troligtvis måste amputera men det har jag hört är väldigt dyrt i USA så jag måste försöka hålla ut tills jag kommer tillbaka till Sverige. Risken är dock i så fall att prickarna med var spricker och att det kommer nykläckta myror utkrypandes. Om det hinner hända så ska vi försöka sända det via Live-sidan så att ni inte missar någonting.
Och någon färg fick jag naturligtvis inte trots 34 grader och ingen solkräm.
Motellet på bilden är inte det motell vi bodde på i natt. Det är motellet där Martin Luther King jr sköts till döds 1968. Numer är det inte ett motell utan National Civil Rights Museum, vilket vi just har besökt. Memphis är staden.
Vi rullar ut från Southfork Ranch, ranchen från tv-serien Dallas som gick mellan 1978 och 1991 i USA och troligen från 1979 i Sverige. På den tiden hade vi två kanaler att välja mellan och de flesta svenskar hade troligen någon form av relation till Dallas. Så även vi.
Inträdet till ranchen var $10, vilket bara är en tredjedel av vad det kostade på Winchester Mystery House i San José. Man fick en kortare guidad tur och fick sedan ströva fritt på ranchen och i bostadshuset, som för övrigt uppfördes 1970. Det var väldigt fritt, vi gillade upplägget.
Just nu pågår inspelning av nya Dallas-avsnitt. Vi kommer att få möta en ny generation Ewings men även flera av de gamla skådespelarna kommer vara med. Dallas sändes i över 90 länder, men kan knappast bli lika stort igen med tanke på att konkurrensen är så mycket hårdare idag.
Jag har under en tid varit intresserad av att skaffa ett hus i New England-stil när jag flyttar ifrån min lägenhet. Det intresset stärktes i dag. Känner någon en arkitekt som kan rita Southfork-huset åt mig för en billig penning?
I vår live-sektion kan du se en sändning som vi gjorde från husets balkong nyss.
När löven faller,
när sommaren flyr
När fåglarna flyttar
och vindarna yr…
När grönskan är borta
och allting är grått
När festen är över
och alla har gått…
När elden har falnat
men röken består
och virvlar runt ögon
som fäller en tår…
Om frosten kommer
när solen går ner
och du kanske inte
behöver mig mer…
Om vattnet fryser
runt bryggan i natt
och allting är öde
där vi en gång satt…
När vi är historia
och du måste gå,
kan du inte…
älska mig då?
Vi tänkte att vi skulle köpa kostymer i Las Vegas för att komma in på kasinon, restauranger och shower men någon klädkod fanns inte, i alla fall inte på de ställen vi besökte, så vi skippade det.
Varken jag eller Matt kan ha våra gamla kostymer p.g.a. viktförändringar så när vi i dag gick förbi Jos. A. Bank Clothiers på 1508 Commerce Street i Dallas och fick se en skylt med budskapet ”70% off all suits” gick vi in. Matt var för trött för att prova kostymer (plus att bara Sam, inte Max, har kostym) men jag provade en, som butikspersonalen hade valt ut. Det blev köp. 1550:- kostade den. Den måste sys om lite men det får vi ta på en Jos. A. Bank-butik senare på resan, eftersom deras skräddare inte jobbar på söndagar.
Vi är i Dallas och i Dallas är det en otroligt jobbig värme på 37 grader. Av någon anledning känns den mycket värre än 44 grader i Calico. Därför har vi försökt vara effektiva och bara gjort det viktigaste, t.ex. att se platsen för John F. Kennedys dödsskjutning 1963.
Skotten är markerade med kryss i gatan och det var fler än vi som var där för att se platsen. Längst till höger på sjätte våningen i huset på bilden satt Lee Harvey Oswald när han sköt (om det nu var han). Nu finns där ett museum vid namn The Sixth Floor Museum och för att minska risken att det hela ska hända igen så sitter det numera en förbudsskylt mot vapen vid ingången.
