Mina dagar i Las Vegas

Nu är den sista dagen i Las Vegas till ända för den här gången och det är dags att gå igenom vad man egentligen har gjort. Har det hänt något alls när man verkligen tänker efter? Vi går i ordning.

Söndag
The Gun Store – Sköt med maskingevär m.m.
New York-New York Hotel & Casino – Såg t.ex. frihetsgudinnan och Chrysler Building samt åkte väldigt rolig berg-och-dal-bana runt hotellet.
Enarmad bandit
– Spelade bort min första dollar.
The Mirage
– Checkade in på vårt lyxigaste hotell under den här resan.
The Strip – Gick längs Las Vegas Boulevard alias The Strip.
Stratosphere Tower – Åkte upp till 109:e våningen i Stratosphere Tower, USA:s högsta fristående utsiktstorn. Jag skulle åka karusellerna som finns högst upp på det tornet men precis när jag stod i kön till en av dem så fick de lov att stänga allting utomhus p.g.a. åskväder.
The Beatles – LOVE, Cirque du soleil – Såg den bästa showen jag sett någonsin.


Lördag

Las Vegas 5K Blast – Gick upp 04.45 för att springa ett lopp på fem kilometer. Sprang på 20.08 vilket är nytt personbästa.
Go Raw Café – Åt på min första raw food-restaurang. Sådana finns det inte i Sverige vad jag känner till. Valde pizza och en smoothie och blev oerhört mätt då de missförstod mig när jag valde storlek på pizzan och gav mig en dubbelt så stor i stället.
Sky Jump – Åkte till Stratosphere Tower igen för att försöka åka turerna på toppen igen. Kollade först in om det fanns platser till Sky Jump som jag sett dagen innan och det fanns det. Det går ut på att man hoppar från 108:e våningen fastsatt i en lina ända ner till marken. Naturligtvis är det världens högsta Sky Jump. För andra gången åkte jag upp i tornet. Jag tror faktiskt inte att jag varit så här nervös någonsin tidigare. 108 våningar är väldigt högt att hoppa ifrån.
Stratosphere Tower – Efter min Sky Jump så ville jag se om det gick bättre med åkattraktionerna på taket och åkte för tredje gången upp. Jag lyckades åka alla tre: Insanity (snurrar utanför kanten på tornet), Big Shot (skjuts upp från 112:e våningen ännu högre upp i luften; självklart världens högsta åkattraktion) och X-Scream (en vagn som skjuts ut över kanten på tornet). X-Scream var inte värt pengarna men de andra två kändes i magen även efter att jag testat Sky Jump.
Roulette – Spelade bort fem dollar på svart åt Fredrik Henriksson.
Indoor Skydiving – Efter Stratosphere åkte jag vidare till ett ställe med ”indoor skydiving” som går ut på att det är en stor fläkt i golvet som simulerar att man faller fritt i luften, precis som när man hoppar fallskärm.
Phantom of the Opera – Såg musikalen som hade premiär redan för 25 år sedan. Den var också bra om än inte lika bra som LOVE.
Treasure Island – Såg piratshowen utanför Treasure Island Hotel & Casino. Väldigt storslaget, precis som allt i Las Vegas. Inget är halvdant som man annars är van vid. Man har höga förväntningar som inte införlivas. I Las Vegas har man höga förväntningar som överträffas.
Bellagio – Avslutade vistelsen med att se fontänen utanför hotellet Bellagio som figurerar i otaliga filmer från Hollywood. Lika storslaget här.


Jag älskar Las Vegas. Jag har dessutom bara sett en bråkdel. Man tänker nog lätt att staden mest är kasinospel men det finns så mycket mer att göra. På två dagar spelade jag bort totalt sex dollar och lade över 4000 kr på andra saker, exklusive mat och hotell. Med tanke på att min tänkta budget på den här resan är 1000 kr per dag inklusive mat och boende så är det en del.

The Gun Store

Jag är ingen direkt vapenälskare och tycker det är bra med restriktiva vapenlagar som vi har i Sverige, men jag gillar precisionsövningar som t.ex. biljard, dart, bowling och luftgevärsskytte (jag har faktiskt vunnit brons en gång i klubbmästerskapen i Enköpings luftgevärsklubb för många år sedan). Tyngre vapen ger genom sin farlighet dessutom en viss adrenalinkick. Detta plus att jag gillar att prova nya saker som man kanske inte får chans till igen gjorde att jag bestämde mig för att vi skulle åka förbi The Gun Store här i Las Vegas. Jag visste att Per inte var så intresserad så jag lade själv upp planen i går kväll att vi skulle börja den här dagen med ett besök där på vägen in till city så att det var avklarat.

Väl där så möttes vi av klichéartat klädda och vänliga tjejer som visade oss vägen in till den stora muskulösa instruktören Tom. Allt var väldigt klyschigt och man kände sig väl inte direkt hemma. Jag försökte dock smälta in så mycket som möjligt och så engagerat jag kunde göra som Tom sa åt mig, t.ex. när jag skulle posa med vapnen efter varje runda.

Det fanns olika paket man kunde välja mellan och jag valde så klart Zombie Package med bl.a. nazi-zombier som måltavlor och en pistol, ett hagelgevär, ett halvautomatgevär(?) och en uzi som vapen. Naturligtvis valde jag även att köpa mig före den 40 minuter långa kön och få ett privat rum att skjuta i (om inte annat så för säkerheten att vara själv i stället för bland en massa andra som aldrig skjutit med ett vapen förut).

Sen var det bara att följa Toms order medan Per fotade och filmade.

Det är alltid läskigt att hålla i skarpladdade vapen och det är väldigt svårt att förstå att folk kan rikta dem mot andra människor (eller djur för den delen) men det gör det inte mindre spännande eller förtar utmaningen att försöka träffa där man siktar (förslagsvis på hjärnan när det gäller zombier). Av de fyra vapnen så var nog uzi roligast, mest p.g.a. att det var så pass olikt allt jag provat tidigare. Lite skönt var det dock när det var över och man fick komma ut därifrån och jag tror inte jag kommer göra något liknande igen på ett tag. Eller kanske. Eller nej. Eller jo, möjligtvis. Eller…

Naturligtvis ingick en cool tröja i paketet och man fick behålla måltavlorna.

Universal Studios

I dag har vi haft en heldag på Universal Studios. Per hade naturligtvis redan varit där någon gång på nittiotalet men för mig var det första gången och jag var spänd av förväntan. Eftersom vi är rika österlänningar på besök här i Amerika så använde vi våra pengar för att få förmåner som lokalinnevånarna normalt inte har råd med. Det började med parkeringen där man kunde välja att stå långt bort för ett pris och nära ingången för ett högre. Naturligtvis valde vi det senare och hamnade därför på Frankenstein-parkeringen.

Inträdet till parken följde samma mönster och vi hade skaffat oss ett Front of Line-pass för 50 dollar extra per person ($70 fr.o.m. 1 juli). Som namnet antyder så gjorde det att vi fick gå före köerna i en egen fil. I stället för 40 eller 50 minuters kö så tog det 5 minuter för oss från att bestämma oss för en attraktion till att vi satt på plats, och det är ingen överdrift. Lite smutsigt kändes det när man gick förbi de långa köerna men det var väl spenderade pengar och hade vi inte köpt passen så hade vi nog bara hunnit med kanske en tredjedel av vad vi gjorde nu vilket hade känts trist.

Vi är båda överens om att det bästa var Studio Tour med King Kong 360 3D. Man fick åka runt i vagnar bland Universals olika movie sets (jag verkar redan ha börjat tappat svenska ord) med guiden Marcello som berättade vad de användes till. T.ex. så fick vi åka på Wisteria Lane för er som känner igen det. Det bästa under den turen var dock King Kong-segmentet där det spelades upp en 3D-film runt vagnarna på ett väldigt bra sätt där King Kong slogs med dinosaurier samtidigt som vagnen skakade på ett passande vis.

Om vi hade fått stå i alla köer hade det mesta inte känts värt det (t.ex. Jurassic Park eller The Mummy som var bra men för korta) men med våra Front of Line-pass så behövde åken inte väga upp någon kötid och kändes därför bättre totalt sett. Universal Studios är ett ganska roligt ställe men likt Per väntar jag nog ett tag mellan gångerna.

Hollywoodskylten

På allmän begäran kommer här ett foto från toppen av Mount Lee där man kan se Hollywoodskylten bakifrån. Jag sprang upp dit i går morse för att det vore kul att se skylten på nära håll. Stigningen nere från nivån vårt motell ligger på tog 30 minuter löpandes men det går att åka bil ganska långt. Jag skulle dock tro att en promenad från parkeringen ändå skulle ta ett tag. Staketet är ca två meter högt och jag står på en kulle strax ovanför. Bokstäverna ska vara 14 meter höga.

Första kändisen

Vi har sett vår första kändis! Det var efter vi ätit lunch i Beverly Hills och skulle hämta ut vår bil vid en valet parking (för övrigt vår första sådan också, det känns som att vi är med i en film). När hon som stod före oss i kön fick ut sin bil kom en paparazzifotograf springandes med en stor kamera och pepprade med avtryckarknappen. Hon försökte vända undan ansiktet lite slött men det hjälpte nog föga. Efter att hon hoppat in i sin bil och åkt iväg sprang paparazzifotografen till sin Prius och förföljde henne i hög hastighet.

Bildag

Det enda vi har gjort i dag är att ta oss från Monterey där vi sov i natt till Los Angeles där vi ska stanna tills på lördag. Den längsta delen av bilfärden gick vid kusten som hade väldigt fina vyer att titta på. I alla fall för den som inte körde då vägarna både var smala och svängde mycket och man fick koncentrera sig mer än vanligt på körningen. Dessutom så var mobiltäckningen i princip obefintlig den första halvan och bara i viss mån märkbar den andra halvan. Trots vägarna och mobiltäckningen så har det i alla fall varit en trevlig dag och vi har t.ex. sett sjöelefanter för första gången. Nu har vi precis checkat in på ett motell i Hollywood och tänkte försöka få några timmars sömn innan morgondagens äventyr börjar.

Sandslott

image

Per tar varje tillfälle han kan för att bygga sandslott så när vi passerade en strand på väg mot Golden Gate-bron satte han sig på huk och påbörjade en ny konstruktion. Han blev dock ivägjagad av vågorna innan han hann helt klart. Förhoppningsvis får han fler chanser under vår resa.

Cirque du Soleil

Den 14 oktober 2004 skickade jag följande länk till Per: Beatles ersätter Siegfried och Roy. Eftersom han är ett stort Beatlesfan förstod jag att han skulle gilla det och svaret löd naturligtvis ”Ah, coolt! Man kanske borde åka dit.” Sagt och gjort, nu ska vi dit och tänkte att vi samtidigt kunde hyra en bil och se resten av landet när vi ändå är där. Givetvis bor vi på Mirage för att ha så nära som möjligt till showen som kom att kallas LOVE.

Grand Canyon

De säger att USA är möjligheternas land och en sak jag inte haft möjlighet att göra i Sverige är att flyga helikopter. Någonstans såg jag att det gick att göra det i Las Vegas så jag började kolla lite på om det var möjligt. Jag frågade Per om han flygit någon gång och precis som allt annat med den här resan så hade han naturligtvis gjort det. Två gånger dessutom. Men han är en bra vän och låtsades för min skull att det skulle vara lika kul att göra det en tredje gång och sa således ja när jag frågade om vi ändå skulle ta en tur under vår resa.

Eftersom Grand Canyon ligger så pass nära så går det utflykter med helikopter dit från Las Vegas. Min idé var att försöka hänga på en sådan. Vilken kombination! Helikopter och Grand Canyon! Jag hittade några alternativ och det visade sig att det så klart även går turer från andra ställen så jag valde i stället att lyfta från Grand Canyons flygplats någon dag senare. På det sättet så slipper vi ta dyrbar tid från vår Las Vegas-vistelse. Och häromdagen så fick jag mailet där bokningen bekräftades och kommer om en dryg månad tillsammans med Per glida över vackra Grand Canyon! (Gissar jag. Jag har inte varit vid Grand Canyon tidigare så jag kan egentligen inte säga om det är vackert eller inte men andra verkar säga det och vem är jag att kalla dem lögnare.)

Tidsplanering

I går kväll satt jag i över fyra timmar och räknade på hur mycket tid vår planerade resväg ungefär borde ta. Vi har nämligen varit lite oroliga att vi kanske inte skulle hinna med allt som vi tänkt. Det visade sig tyvärr stämma och vi har bestämt oss för att inte ta samma väg genom Kanada som vi först hade tänkt. Förhoppningsvis ska vi dock hinna med ett lite kortare besök där ändå.

Men det som jag egentligen ville berätta är något roligare och mycket viktigare. Medan jag gick igenom resvägen så behövde jag kolla upp lite vad man bör göra på de olika ställena vi passerar. Dallas t.ex. Där finns det så klart flera saker att göra men framförallt det som troligtvis kommer bli det bästa på hela resan. Jag upptäckte nämligen att de har ett stort äventyrsbad.

I början av det här året var jag och Fredrik till vad som ofta betecknas som Sveriges bästa äventyrsbad, Gustavsvik i Örebro (eventuellt delas topplaceringen med Borlänges Aqua Nova). Jag vill inte riktigt förringa det – det var väldigt bra – men det har nog svårt för att konkurrera med ett äventyrsbad som heter Hurricane Harbor och ligger i Texas. Jag tror likheterna upphör vid att de båda (och Aqua Nova) har en åkupplevelse som heter Black Hole.