Jag ska köpa dollar för pengarna

I helgen fick man betala 6 kronor och 18 öre för en dollar. Nu är kursen uppe på 6,30 men det är ändå väldigt lågt. Kurvan här visar dollarkursen under de senaste tio åren. Dyrast var dollarn 2001, då man fick betala nära 11 kronor för den. Sommaren 2008 kunde man köpa en dollar för 5,89, vilket är den lägsta kursen under den gångna tioårsperioden.

När jag och Emelie var i New York i januari 2009 låg kursen på strax under 8,0. Vi hade växlat till oss dollar några månader tidigare till 6,60 så vi klarade oss billigt undan. Nu har Matt gjort samma sak. Han växlade dock bara till sig $200. Kursen var 6,21 men den faktiska växlingskursen blev 6,44 eftersom Forex ska ha lite de också.

Vi räknar med att klara oss med $200 var i kontanter. I övrigt använder vi kreditkort. ”Den som lever på kredit får betala tusenfalt” sjöng Micke Rickfors framgångsrikt 1989. Vi får se hur det blir med den saken.

Amerikas lekplats

Jag ska vara helt uppriktig. Jag ville inte åka till Las Vegas. Jag var helt enkelt ointresserad av den staden. När Matt sa att vi skulle dit kändes det främst som en onödig omväg. Men jag sa inte emot förstås. ”Dit Matt går går också jag”, tänkte jag.

Nyss ringde jag till Las Vegas och bokade hotell. Och jag har ändrat mig helt. Las Vegas är ett av de resmålen jag ser fram emot allra mest att komma till.

Det blir två nätter på Mirage, som inte bara är ett hotell utan en hel värld av nöjen. Eller vad sägs om casino, underhållning i världsklass, butiker, pooler, barer, restauranger, nattklubbar, spa, delfinarium, akvarium och till och med en konstgjord vulkan?!

Inte nog med det. Vi har bokat biljetter till Love med Cirque du Soleil med låtar av The Beatles. Cirque du Soleil är en av världens främsta grupper inom nycirkus. Showen har spelats på Mirage sedan 2006, samma år som albumet med musiken från föreställningen släpptes. Jag lade fram förslaget om Love lite försiktigt för Wabo via Google Talk för någon månad sedan. Han tyckte med all rätt att det var dyrt och ville fundera på saken. Men när han såg att det var Cirque du Soleil så blev det annat ljud i skällan. Han berättade att Cirque du Soleil ofta nämns i filmer. Då förstod jag att det skulle gå vägen.

När jag köpte skivan Love i slutet av 2006 trodde jag förstås aldrig att jag skulle få åka till Las Vegas och se showen, men nu, mer än fyra år senare, ser det ut som att det faktiskt kommer att hända.

Priset för två nätter på Mirage och biljetter till Love blev $472. Det är 2918:- med dagens dollarkurs, 6,18. 6,18 förresten, det är den lägsta dollarkursen på väldigt, väldigt länge.

Matt vill för övrigt skjuta och åka NASCAR-bil i Las Vegas. Det första känns ointressant, det andra ska visst vara väldigt dyrt. Men på samma sätt som jag ändrade uppfattning om Las Vegas-besöket kan jag säkert ändra mig om det där också.

Nya bud på hyrbilsfronten

Glöm allt jag skrev om hyrbil i fredags! Det var tydligen bara ett aprilskämt. Bokningen jag gjorde hade inte gått fram. På sajten ebilhyra.se ser man heller inte vad envägsavgiften är, alltså avgiften man betalar för att lämna bilen på ett annat ställe än man hämtar den, och man ser inte vilket uthyrningsbolag man bokar med. National har den lägsta avgiften bland de stora bolagen, $250. Den näst billigaste tar $500. Detta begränsade oss i vårt sökande efter hyrbil och det krånglade till det eftersom man som sagt inte kan se på ebilhyra.se vilket bolag man bokar med. Att boka direkt på Nationals hemsida är inte att tänka på eftersom det är mycket dyrare. mrjet.se är en annan sida man kan använda för bokning. Den visar tydligt vilka bolag man bokar med och vad envägsavgiften är, men så vitt jag kunde bedöma var priserna i det här fallet något högre där.

Som läget är nu så har vi bokat en Chevrolet Impala eller liknande från 26 juni-19 juli 2011. Priset blev 6902:- inklusive full tank och extra förare men exklusive envägsavgiften på $250. Vi hämtar bilen inne i San Francisco och lämnar den på Newarks flygplats utanför New York. Vi valde Newark eftersom den ligger på rätt sida om New York och eftersom det kan ha blivit något billigare då Newark ligger i New Jersey och inte i New York. Det sista var ett antagande från kundtjänsten på ebilhyra.

Vi hoppas att Dodge Charger är liknande Chevrolet Impala för vi vill hellre ha en sådan. Det sista kapitlet angående hyrbil är säkert inte skrivet än. Vi hinner nog ändra oss ett par gånger till innan den 26 juni.

Första hotellet bokat

Vi har pratat om att vi måste blanda hotellvistelser med motell och campingplatser för att göra resan så prisvärd som möjligt. Förmodligen köper vi ett tält i San Francisco.

Nu i kväll har vi i alla fall bokat vårt första hotell, det tvåstjärniga The Monarch Hotel i San Francisco. Det ligger på 1015 Geary Street i stadens teaterdistrikt. Naturligtvis finns en spårvagnsstation i närheten så att man kan ta sig till andra intressanta platser, t.ex. spårvagnsmuséet. Vi kommer bo på det här hotellet 24-27 juni 2011. Om vi inte avbokar, vill säga.

Priset är $86 per natt för ett tvåbäddsrum, vilket blir 545 kronor med dagens dollarkurs, 6,33.

Släpp hästarna fria!

I slutet av det här inlägget kommer en brasklapp. Matt hittade en reklamfilm för Dodge Charger och blev såld på bilen. Jag har därför bokat den åt honom i 26 dagar i juni/juli. Tanken är enkel, det är den här bilen vi ska spendera vår sommar i. Den ska ta oss längs Kaliforniens kust, genom Grand Canyon, genom öknen, till Mempis, till Washington och till New York. Kanske till och med till Niagarafallen.

Att välja rätt bil var en svår balansgång. Bränslesnål för miljön och plånboken, rejäl och stabil för komforten. Eftersom vi ska sitta i den i hundratals timmar kändes valet av bil viktigt. Ett krångligare alternativ hade varit att köpa en bil och kanske ta med hem, men det avstod vi från.

6605 kronor och 40 öre blev priset. Det blir 254 kronor per dag. Då ingår en full tank, stöldförsäkring, fria mil och att vi båda får köra bilen (vilket behövs nu när vi inte har med oss Fredrik Henriksson som vi annars säkert hade kunnat lura att köra själv). Dollarkursen är i skrivande stund 6,29.

Nu återstår att se om vi kan åka från San Francisco till New York på 26 dagar och dessutom hinna med avstickaren till Niagarafallen på slutet. Bilen ska lämnas in 19 juli 2011 och sedan har vi några dagar i New York City innan vi flyger hem till Sverige.

Här kommer brasklappen. Jag har bokat en ”Dodge Charger eller liknande”. Är t.ex. Ford Focus liknande? Hoppas inte.

Edit: Det visade sig att envägshyra tillkommer. Här reder vi ut begreppen.

Åt Matt är endast det bästa gott nog

Eftersom endast det bästa är gott nog åt Matt kände jag mig tvungen att köpa blu-ray-versionerna av filmerna Tombstone och Wyatt Earp istället för de vanliga, simpla, dvd-versionerna. Tombstone är från 1993 och Wyatt Earp kom året därpå. Båda filmerna har 15 år som åldersgräns och gissningsvis är revolverstriden vid O.K. Corral den centrala händelsen i dem båda.

Bland skådespelarna i filmerna märks Kurt Russel, Val Kilmer, Kevin Costner, Dennis Quaid och Gene Hackman.

Vi återkommer med betygsättning.

Titta in i Sam & Max värld!

Våra förebilder Sam & Max är två av de största äventyrsspelshjältarna genom alla tider. Det finns fem Sam & Max-spel än så länge, ett av dem är outgivet. Här kan du se trailers på vart och ett av dessa spel:
Hit the Road (1993)
Freelance Police (outgivet, 2004)
Save the World (2006-2007)
Beyond Time & Space (2007-2008)
The Devil’s Playhouse (2010)

Som bonus kommer här också en länk till trailern för ett annat fantastiskt äventyrsspel:
Grim Fandango (1997)

Det finns också en wiki-sida för Sam & Max som är väl värd ett besök.

I Tombstone står tiden stilla

När jag sökte efter övergivna städer (eller spökstäder, ghost towns, som de också kallas) på Google för ett par år sedan hittade jag Tombstone i Arizone. Det var bara ett namn bland hundratals amerikanska spökstäder, de flesta gamla gruvsamhällen, men namnet Tombstone gjorde mig nyfiken och jag valde att läsa mer om staden.

Det visade sig vid en närmare titt att staden inte är en spökstad i ordets rätta bemärkelse utan en stad där tiden stått stilla sedan 1880-talet. Många byggnader finns kvar från den tiden och där finns även flera muséer. När gruvorna inte längre var lönsamma satsade man på turismen, vilket har visat sig vara ett lyckat drag.

26 oktober 1881 ägde revolverstriden vid O.K. Corral rum i Tombstone. Flera westernfilmer grundar sig på den händelsen. De som deltog i striden var Virgil Earp, Wyatt Earp, Morgan Earp och Doc Holliday på den ena sidan och Ike Clanton, Billy Clanton, Frank McLaury, Tom McLaury och Billy Claiborne på den andra. Tre av dem dog i striden och ligger begravda på kyrkogården Boot Hill, strax nordväst om staden.

Ed Schieffelin var stadens grundare. Han kom till platsen 1877 för att leta efter silver. Han blev åtsagd att han snarare skulle hitta sin gravsten där. Därför kallade han platsen för Tombstone och när staden grundades 1879 blev det också namnet på den.

1897 dog Ed Schieffelin i Oregon. I enlighet med hans vilja fördes han till Tombstone och begravdes strax utanför staden, så faktiskt kan man säga att han hittade han sin gravsten där till slut.

När jag för en tid sedan berättade för Matt att vi skulle till Tombstone på vår resa så kände han naturligtvis redan till staden, som den inbitne filmfantom han är. Och har en plats bara på något litet vis anknytning till en film så behövs ingen övertalning för att få honom att vilja besöka den.

Jag hoppas att Tombstone blir ett av de mest minnesvärda stoppen på vår USA-resa och att vi får uppleva hur det kunde se ut i Vilda Västern på 1880-talet.

Staden som försvann

1962 började det brinna i marken i den lilla staden Centralia i Pennsylvania. Området var känt för sina rika koltillgångar och som bekant brinner kol väldigt bra. Flera försök att stoppa branden gjordes, men alla misslyckades. Med snabbare agerande och mer pengar hade elden troligtvis kunna stoppats.

Vid den tiden bodde ca 1400 människor i Centralia. I början av 1980-talet, när det hade brunnit i 20 år, bodde fortfarande över 1000 människor kvar. Då tog myndigheterna beslutet att alla som ville skulle förflyttas och att deras hus skulle rivas. 1992 ändrades beslutet till att alla skulle tvingas flytta och myndigheterna tog över ägandet av de kvarvarande fastigheterna.

Efter 50 år brinner det fortfarande i underjorden. Det är möjligt att det kommer brinna lika länge till, och lika länge till igen. Staden är, bortsett från några få byggnader, jämnad med marken och bara sju personer bor där år 2011.

Det är en tragisk berättelse men också fascinerande. Jag har alltid varit väldigt intresserad av övergivna platser och för några år sedan hittade jag Centralia på nätet. Jag visste omedelbart att jag ville åka dit. När jag och Matt diskuterade platser vi skulle besöka på vår USA-resa var Centralia ett givet resmål för min del och Matt vågade inte säga emot.

Låter det intressant? Har du en timme till övers? Titta på dokumentärfilmen The Town that Was! John Lokitis, Centralias yngste innevånare, berättar om staden och livet där. Han klipper offentliga gräsytor, målar, sätter upp dekorationer vid jul, sköter om kyrkogården etc. Han berättar att han hoppas att de ska få tillbaka äganderätten till sina hem och att Centralia ska byggas upp på nytt en dag. Huset han bor i har han övertagit från sina morföräldrar.

Jag googlade på ”John Lokitis” nu. I december 2009 revs hans hus och han tvingades bort från Centralia. Sorgligt.


Växande dinosaurier

När jag var i Amerika 1985 fick jag en liten grön dinosaurie i en sån där automat som man man lägger i ett mynt i och vrider om ett vred. Justus påstod att om man lade dinosaurien i vatten så skulle den växa. Han berättade också att de var förbjudna i Sverige eftersom barn kunde svälja dem och de i så fall kunde växa i magen.

Jag var väldigt nyfiken på hur mycket den skulle växa i vatten men jag hade bestämt mig för att ta hem den till Sverige och testa i diskhon i tvättstugan hemma.

Tyvärr så försvann min gröna dinosaurie innan jag hann prova och den kom aldrig tillbaka. Jag har varit lite ledsen över det sen dess.

Av en slump kom jag in på en blogg (Matt:s blogg för övrigt) som visade videoklipp på det här fenomenet: http://mattiasw.com/2011/02/24/magical-african-djungle-beans

Det såg inte särskilt imponerande ut i hans videoupptagning MEN han kallar dinosaurien Dino Sponge och plötsligt har jag fått ett namn på den fascinerande leksaken som försvann för mig för 25 år sedan. Det kommer kunna underlätta min jakt på en ny grön dinosaurie när jag kommer till USA i sommar. Och var så säker, om jag hittar en ska jag lägga den i blöt omgående och absolut inte tjuvhålla på den för att ta med den hem. Tack Matt!